I söndags medverkade Skolverkets generaldirektör Anna Ekström i SVT:s Agenda. Ekström är även ordförande i Skolkommissionen som på uppdrag av regeringen ska lägga fram förslag på förbättringar i den svenska skolan. I Agenda öppnade hon för begränsningar av det fria skolvalet.
Nyckelbegreppet för Ekström är ”likvärdighet”. I intervjun hänvisar Ekström till Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU. Hon anför att deras rapport (2014:25) visat att boendesegregationen och det fria skolvalet är källan till den minskade likvärdigheten när man jämför olika skolor.
Att det finns en bostadssegregation i Sverige är helt klart. Det finns områden med välbetalda akademiker och det finns socioekonomiskt svaga områden där många har låg utbildning och inkomst. Barn vars föräldrar har hög inkomst, hög utbildning och minst en av föräldrarna är född i Sverige presterar bättre i skolan. Så såg det ut innan skolvalet och så ser det ut nu. Men IFAU är tydliga i sina slutsatser: barnen från socioekonomiskt svaga familjer har inte förlorat på det fria skolvalet.
Däremot konstaterar IFAU att eleverna i dag är mer uppdelade, det är alltså större skillnad i resultat mellan olika skolor i dag än hur det såg ut innan det fria skolvalet.
I dag är det möjligt för en elev från ett fattigt område att söka sig till en skola i en annan del av kommunen. När resultaten sjunker i en skola behöver det alltså inte betyda att något har försämrats i undervisningen, bara att de duktigaste eleverna har sökt sig därifrån.
Ekström talar i intervjun om värdet av att i skolan träffa barn som inte har samma bakgrund som en själv. Men om det var något svensk skola präglades av innan friskolereformen så var det just en likriktning av elevunderlaget, eftersom det enda sättet att göra ett skolval var att byta bostad.
Det är bra att satsa på mer information om skolvalet till de grupper som idag sällan gör ett aktivt val. Det finns också problem kopplade till det fria skolvalet som behöver åtgärdas. Ett tydligt exempel är den betygsinflation som uppkommit när höga betyg blir ett sätt att locka elever. Likaså är det problematiskt att vissa skolor har så dåliga resultat. Men lösningen kan inte vara att tvinga dit duktiga elever. Då gör man barn till brickor i ett politiskt spel vars enda syfte är att snygga till statistiken.
Ekströms tal om likvärdighet riskerar att skapa en föreställning om att skolvalet missgynnat vissa grupper i samhället. Forskningen visar det motsatta. Ekströms retorik är mer passande för en politisk debattör än en generaldirektör.