Sveriges nye försvarsminister Peter Hultqvist (S) gästade SVT:s Agenda i söndags kväll, men gav dessvärre inga tydliga besked om stärkta resurser till försvaret. Det som innan valet var en från Socialdemokraterna oväntat högljudd opposition som lovade förstärkningar på 900 miljoner kronor har nu förbytts mot tystnad och hänvisningar till pågående budgetförhandlingar.
Sveriges säkerhet kan inte tas för given då Rysslands annektering av Krim och agerande i östra Ukraina har förändrat säkerhetsläget i grunden. Övningsverksamheten har ökat och senast i helgen kom uppgifter om att ryska örlogsfartyg hade stört det finländska forskningsfartyget Aranda på internationellt vatten.
Svenskt luftrum och farleder utgör en del i ett strategiskt viktigt område och när statsminister Stefan Löfven (S) läste upp sin regeringsförklaring i riksdagen talade han om vikten av en modern säkerhetspolitik i Östersjöområdet. Den enda punkt han egentligen var tydlig på var dock att Sverige under hans ledning inte ska söka medlemskap i Nato. Hultqvists sätt att resonera i tv-intervjun förstärkte tyvärr också bilden av att S inte heller på detta område vann valet för att man hade en egen genomtänkt politik och trovärdighet.
Valrörelsens tävlan om att ha den minst dåliga försvarspolitiken behöver nu ersättas med en ansvarsfull sådan. Försvarets förmåga ska både räcka till att bidra till säkerheten i närområdet och till att skydda vår egen suveränitet. Därtill ska Sverige, utöver pågående deltagande i internationella fredsbevarande operationer, nu också bidra med 250 soldater i den FN-ledda insatsen Minusma i Mali. Den har på kort tid krävt flera FN-soldaters liv. Chefen för FN:s fredsbevarande insatser Hervé Ladsous har beskrivit situationen som oacceptabel, sedan Frankrike dragit ner på sina styrkor i landet.
I Agenda sade den nya försvarsministern sig vara varse allvaret, men hänvisade främst till Försvarsmaktens ansvar som myndighet att göra professionella riskbedömningar. Förhoppningsvis är han, trots att han inte nämnde det i tv-inslaget, lika medveten vilka krav det ställer på honom som politiskt ansvarig. Det är regering och riksdag som ytterst sätter ramarna för Försvarsmaktens kapacitet.
Det vore högst oansvarigt om de pågående budgetförhandlingarna ledde fram till något annat än att Försvarsmakten får tillräckliga resurser för sitt uppdrag i Sverige, vårt närområde och internationellt.