Jakt på säl är kontroversiellt. I vart fall uppfattas det vara kontroversiellt. Sälar är söta. Många kan dessutom inte se en säl utan att dra sig till minnes Moses från Tjorven, Båtsman och Moses, långfilmen från 1964 som följde på Astrid Lindgrens succéserie Vi på Saltkråkan.
I Vi på Saltkråkan får vi bland annat stifta bekantskap med Pelle, farbror Melkers djurälskande och yngste son. Pelle skulle definitivt inte gilla tanken på säljakt, han vill inte ens att en geting ska komma till skada. Någon på Saltkråkan som däremot skulle kunna ha varit mer positivt inställd till säljakt är Söderman, den gamla fiskargubben som förtjänstfullt spelas av Siegfried Fischer.
För hur söta sälarna än må vara är de ett stort problem. Sälstammen har vuxit kraftigt sedan 1960-talet då Saltkråkan spelades in. Nu hotar beståndet både fisk och fiskare. Sälen orsakar inte bara skador på fiskeredskap för stora summor utan innebär också en fara för torsken.
I Östersjön finns över 70 000 sälar, både gråsäl och vikare. Gråsälarna är minst 50 000 och ökar med 3 500 individer per år. Jämfört med 2010 finns det nu två eller tre gånger så många gråsälar i södra Östersjön.
Sälar är rovdjur och livnär sig på fisk. En gråsäl äter 4,5-5 kilo fisk per dag. Vikare äter något mindre. Det säger sig självt att kraftigt ökade sälpopulationer medför minskade fiskbestånd. I norr hotas surströmming. Norrlands salteriförening menar att runt 5 000 vikare skulle vara hanterbart för fisk och fiskare. I Bottenviken finns i dag närmare 25 000 vikare. Sven-Gunnar Lunneryd, sälforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, säger att om den nuvarande ökningstakten fortsätter kan det om 30 år finnas över 100 000 vikare i Bottenviken.
Också torsken är hotad. Situationen i Östersjön har uppmärksammats nationellt, men det är än värre på västkusten. Lunneryd har förklarat för Bohusläningen (18/6) att torsken är mer hotad av knubbsälen i Skagerak och Kattegatt än av gråsälen i Östersjön. 2002 bedömdes knubbsälen äta 5 000 ton fisk där på ett år. Nu är det 15 000 ton.
Trots de alltför stora sälpopulationerna är endast skyddsjakt tillåtet efter beslut av Naturvårdsverket. Det är en makalöst oansvarig ordning. En aktiv förvaltning med licensjakt är nödvändigt för att säkra en god balans mellan fisk och säl.
Alliansregeringen gav Naturvårdsverket i uppdrag att utreda möjligheten att införa licensjakt redan 2012. Ett år senare var utredningen klar. Myndigheten var av uppfattningen att det är fullt möjligt att införa licensjakt på säl. Ändå har det inte skett.
I april i år röstade dock riksdagen för att det ska införas licensjakt på säl. Moderaterna, Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna drev igenom beslutet medan övriga partier, verkligheten till trots, anser att skyddsjakt räcker.
Nu återstår för regeringen att förverkliga vad folkets främsta företrädare har beslutat. Att sälar är söta är inte skäl att vägra en ansvarsfull viltförvaltning. Däremot är säl väldigt gott. Det kanske kan trösta.