Två dagar efter att det nya laget avslöjats var det dags igen för Moderaterna. Nye partiledaren Ulf Kristersson och ännu färskare ekonomiskpolitiska talespersonen Elisabeth Svantesson presenterade partiets budgetförslag för 2018. Och den moderata euforin håller i sig, med reformer tydligt förankrade i arbetslinjen.
Den del av befolkningen som kände sig bortglömd i regeringens bidragshöjande budget blir sannolikt desto gladare av Moderaternas förslag. En budget för den som jobbar, vill jobba eller har jobbat, kallar man den. Detta enligt den välkända moderata retoriken att det ska löna sig att arbeta och anstränga sig.
Bland annat utökas jobbskatteavdraget med 22 miljarder kronor, och stärks ytterligare för de som fyllt 64 år och arbetar. Brytpunkten för statlig inkomstskatt höjs dessutom, så att även medelinkomsttagare såsom sjuksköterskor slipper betala den.
Även regeringen har under året hävdat att ”alla som kan jobba ska jobba”, men finansminister Magdalena Anderssons (S) budget talar ett helt annat språk. Vill man få fler i arbete måste man göra precis så som M gör – lägre skatter i stället för högre bidrag.
Moderaterna ser i sin budget till att det inte bara lönar sig att arbeta, utan också att de generösa bidragen inte ska kunna vara lika höga som en lön. Därför vill partiet införa ett bidragstak för försörjningsstödet och etableringsersättningen. Att leva på andras pengar ska inte vara lätt. Det kan tyckas orättvist i vissa fall, men det måste alltid vara fördelaktigt att försörja sig på egen hand.
I gengäld till en befolkning som arbetar, vill arbeta och har arbetat vill M fokusera på att förbättra statens kärnuppgifter. Med detta menas försvar, rättsväsende och välfärd. Däribland läggs tre miljarder på att korta vårdköerna. Den som anstränger sig och betalar skatt ska också få trygghet och en fungerande välfärd tillbaka, vilket är rimligt. För den som trots allt inte motiveras av sänkt skatt på arbete blir detta ytterligare en morot; det känns betydligt bättre att betala skatt om det leder till bättre skola och försvar.
Kristersson håller hittills vad han lovade i sitt första tal som partiledare. Ideologiskt förankrad politik framför taktik. Kängorna mot regeringens budget är tillräckligt många för att betona skillnaderna, men utan att fokus flyttas från Moderaternas reformer. Och M-budgeten framstår som genomtänkt i sig själv, inte bara i jämförelse med regeringens.