De flesta av oss tänker nog ganska lite en vanlig dag på vilket inflytande politiken har över våra liv. Vi går till jobbet, skolan eller affären med helt andra tankar i huvudet. Så mycket av vår vardag tycks ju ändå befinna sig ganska långt ifrån riksdagsmotioner och kommunfullmäktigemöten.
Men i själva verket har de där politiska församlingarna ett förvånansvärt stort inflytande över vår vardag. De beslutar om arbetsmarknadsregler, läroplaner, bygglov och om en betydande del av vår privatekonomi.
Jag tror att den främsta anledningen till att vi inte funderar så mycket över det är att de flesta av oss är rätt nöjda med utfallet. Vi har inga stora klagomål på skolan eller äldreomsorgen eller polisen.
En gång försökte jag förklara för en kompis den maktöverföring som sker från enskilda individer till politiker när en så pass stor del av vår inkomst betalas i skatt för att sedan ges tillbaka till oss. Under förutsättning att vi gör val som stämmer överens med vad dessa politiska församlingar anser att vi ska lägga pengarna på. (”Så här mycket får ditt barns utbildning kosta.”) Hon upplevde det inte alls som något problem att någon annan bestämmer över en betydande del av hennes inkomst. Hennes främsta argument var: ”Det är ganska skönt att slippa välja.”
Jo, kanske. Åtminstone så länge man är hyfsat nöjd med de val någon annan gör åt oss. Det är när vi upptäcker att sjukvården, försvaret eller förskolan inte kan leverera det politikerna lovat som missnöjet uppstår.
Men vad händer när Åkesson, Trump eller Le Pen är den som bestämmer? Helt plötsligt tycks det finnas ett överflöd av galna partier och politiker. Med möjlighet att faktiskt få politiskt inflytande.
Här finns allvarliga orosmoln när det gäller säkerhetsaspekter. Är Putilovaffären bara toppen på ett isberg när det gäller rysk infiltration i Sverigedemokraterna? Vad händer om Trump, som han hävdade i den sista debatten inför det amerikanska presidentvalet, väljer att inte acceptera valresultatet om Clinton vinner?
Men det visar också på den fara som finns i att överlåta alltför många beslut på politiska församlingar. Så länge de politiker som väljs vill ungefär detsamma som de flesta medborgare kan det fungera någorlunda väl. Så har det varit under lång tid i ett relativt åsiktshomogent Sverige. Nu ökar polariseringen. Vad händer om någon som inte har goda intentioner kommer till makten? För många har den frågan framstått som teoretisk. Nu är det på allt fler ställen en tidsfråga innan den blir verklighet.