Att tvingas visa två ministrar på dörren är givetvis ett kraftigt nederlag, men det borde ha varit tre ministrar. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) har begått samma grova fel som tidigare inrikesministern Anders Ygeman (S) gjorde. Om det var allvarligt att Ygeman höll på informationen om Transportstyrelsen i över ett år utan att informera statsministern eller riksdagen är det än mer allvarligt att Hultqvist gjorde det. Transportläckan har av allt att döma större implikationer för rikets externa säkerhet än för den interna.
Det är av yttersta vikt att Alliansen håller fast vid sin begäran om misstroendeomröstning mot Hultqvist. Så seriösa fel som har begåtts under så lång tid gör det närmast nödvändigt att riksdagen prövar sitt förtroende för försvarsministern.
Att statsministern och försvarsministern båda har börjat spela dumma gör också att intrigen tätnar. Hultqvist har exempelvis uttalat sig om att han ser fram emot en utfrågning i konstitutionsutskottet för att reda ut om han har gjort något fel. En uppseendeväckande blandning av fräckhet och spelad dumhet.
Såväl Löfven som Hultqvist är väl medvetna om att KU:s granskningar och misstroendeomröstningar är två vitt skilda instrument som riksdagen har till sitt förfogande. De fyller överhuvudtaget inte samma funktion. Det som har hänt kring Transportstyrelsen och de exakta turerna i regeringen behöver gås till botten med, för det är KU ett utmärkt verktyg.
Däremot är det redan fastställt att Hultqvist har hållit inne med avgörande information som han skulle ha delgivit statsministern och riksdagen. Det har han ju själv erkänt. Då uppstår frågan om försvarsministern fortfarande åtnjuter riksdagens förtroende, något han måste göra för att kunna utföra sitt uppdrag. Regeringen styr landet, men enbart med våra folkvaldas benägna tillstånd. Att försöka kringgå detta är i sig att visa bristande respekt för riksdagen.
Inte heller påståendet att Hultqvist skulle vara ovärderlig för svensk försvarsförmåga är begripligt. Han har varit en duglig försvarsminister, inget tal om saken. Men Försvaret dras alltjämt med allvarlig underfinansiering på alla områden, precis som tidigare. Hultqvist har kommit till varje försvarsbudgetförhandling med det lägsta budet. Hans relativa popularitet har byggt på att han inte har gjort bort sig. Så är det inte längre.
Möjligen är det helt enkelt så att statsministern vill ha en buffertzon mellan sig själv och regeringsskandalen.