Julen är en besjälad högtid, då den är tätt förknippad med så många traditioner och berättelser. Somliga kommer och går, en del är beständiga och förändras väldigt lite över tid medan andra utvecklas för att bättre passa samtiden.
Berättelser äger fortsatt giltighet eftersom de kan fungera som bärare av eviga värden. De hjälper till att förklara världen omkring oss. Något som gäller även för det rådande politiska läget.
Julbocken är en tradition som är så gammal att många knappt minns den längre. Förr i tiden var det vanligt att ungdomar gick mellan gårdarna och sjöng sånger, framförde skådespel och utsatte både en och annan för diverse spratt. En i sällskapet var utklädd till julbock.
Årets julbock är tveklöst statsminister Stefan Löfven (S). Sedan han försökte få sin vänsterbudget genom riksdagen och misslyckades har han turnerat kanske inte mellan gårdarna men åtminstone mellan mikrofonerna och berättat den ena fabeln efter den andra. På så vis lyckas han kombinera både skådespelet och spratten i en och samma handling.
Gustav Fridolin (MP) fortsätter sin vana trogen att spela rollen av Grinchen som stal julen. Utan bil och flyg skulle det bli väsentligt färre familjeträffar i jul. Åsa Romson får spela en version av tomtenissen i Kalle Ankas jul som målar schackrutor, med förtydligandet att det i Romsons fall handlar om miljöfarliga bottenfärger för husbåten.
Efter en icke föraktlig period av ovisshet har Alliansen iklätt sig tomtedräkterna. Anna Kinberg Batra får i egenskap av de facto-ledare för det största partiet anses vara i full färd med att ta på sig tomtemasken. Moderaternas finansministerkandidat Ulf Kristersson meddelade så sent som i fredags att partiet kommer att ompröva och utveckla stora delar av sin politik. Något som bör skänka alla snälla väljare hopp om att de röda luvorna återfår något av sin forna färg.
Kanske är det också rimligt att de övriga partiledarna i Alliansen får ta rollen som tomtenissar. Dessa tillverkar som bekant julklapparna och den största av dessa står Kristdemokraterna bakom. Många väljare har länge önskat sig att de borgerliga partierna ska utveckla egna integrations- och migrationspolitiska program i stället för att räddhågset positionera sig mot SD.
Göran Hägglunds konkreta förslag, med vilka han har visat mod att bryta det osunda dödläge där enbart SD har presenterat något slags alternativ till MP:s politik, har därmed goda förutsättningar att bli årets politiska julklapp.