Heinsohn efter Huntington som världens olycksprofet
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Huntington har kritiserats för att godtyckligt dela upp världen i civilisationer, dömda att konkurrera med varandra. Hans idéer diskrediteras av att de ses som bekräftelse i kretsar som anser att människor ur de olika civilisationerna inte kan leva tillsammans. Tio år efter Huntington kompletterades hans olycksprofetior av den tyske sociologen och folkmordsforskaren Gunnar Heinsohn, verksam vid universitetet i Bremen. I boken Söner och världsmakt: Terrorn i nationernas uppgång och fall hävdar han det där med farliga ideologier (som islamism/jihadism) bara är yta. Sådant skulle inget betyda utan en stor publik av arga unga män som vill vinna respekt och inte ser något alternativ till våld. Enligt Heinsohn är det riskabelt om andelen unga män i ett samhälle blir för stor - över 30 procent av alla män. Unga män är generellt mer våldsbenägna än andra grupper. Med många söner uppstår spänningar, kända sedan urminnes tider, i familj och samhälle. Enligt Heinsohn handlar 80 procent av världshistorien om unga män som ställer till bråk. Stöket tar många former: kriminalitet, statskupper, revolutioner, kravaller, inbördeskrig. Nyligen skrev Heinsohn i Financial Times om Gazaremsan, och han citerades i en opinionsartikel i New York Times under rubriken "När siffror betyder något". En högt uppsatt Hamas-ledare hade i maj sagt att våldskaoset efter att Israel lämnat Gaza 2005 berodde på oförmågan hos både Hamas och Fatah att "kontrollera våra män på gatan". Kanske är ordningen nu återställd, i Hamasregi. Men varför blev det alls oordning - i ett samhälle där lydnad för föräldrar och äldre ingår i kulturen? Exemplet Gaza
Jo, enligt Heinsohn därför att ynglingarna är så många jämfört med antalet äldre, etablerade män. Det finns ytterligare ett grundläggande villkor: "För att vara farliga måste de vara i god fysisk och mental form", säger han i den danska tidskriften Sappho (www.sappho.dk). Gazas befolkning har sedan 1950 ökat från 250.000 till nästan 1,5 miljoner. Det har gått tack vare det humanitära stödet från FN och omvärlden. Barnen har haft rätt till skola, mat, hälsovård eftersom de betraktats som flyktingar. Hamas premiärminister Ismail Hamiya, född 1962, växte upp med bidrag. Själv har han 13 barn. I åldern upp till 14 år finns det nu 343.000 pojkar i Gazaremsan. Med, som det realistiskt ser ut, liten chans att klara försörjningen när de når den kritiska ynglingatiden. Det finns arabländer med födelsetal som på sikt innebär oförändrat befolkningstal. Men i Afghanistan, Somalia och Irak ökar befolkningen, trots årtionden av konflikt. Irak hade fem miljoner invånare 1950, nu är antalet 25 miljoner. 1950 hade Afghanistan sex miljoner invånare. I fjol beräknas antalet till 32 miljoner. Hade talibanerna behållit makten skulle även de ha stått inför problemet. Heinsohn tror att deras lösning hade varit att måla upp en fiende. Det är makthavares traditionella sätt att bemästra problemet, genom att förvandla unga män till kanonmat.