Bland frågorna utmärkte sig två som de mest betydelsefulla i gårdagens partiledardebatt i riksdagen. Var står egentligen regeringen när det kommer till flyktingmottagandet? Vad görs för att förbättra integrationen av nyanlända?
Dessa ödesfrågor är givetvis sammantvinnade. Sverige har en farlig kombination av stor flyktinginvandring och dåligt fungerande integration. Det skapar problem på arbets- och bostadsmarknaden, i skolan, i socialtjänsten, i sjukvården, i kriminalpolitiken och på många andra områden i samhället.
Problem som växer och orsakar ännu större påfrestningar i framtiden om man inte gör något åt dem.
Socialdemokraterna har reagerat så sent på det omfattande asyltrycket – länge utmålades oroade kritiker som ”rasister” – att statsminister Stefan Löfven (S) nu har svårt att hantera en situation där flyktingmottagandet blivit vår tids mest brännande politiska fråga.
Ju mer Löfven signalerar att han minsann tar volymfrågan på allvar, ju tuffare man försöker framstå i sina förslag, desto mer panikartad verkar Socialdemokraterna – som nyss gick med på att lätta på reglerna för familjeåterförening och har förbundit sig att verka för ”en ny humanitär skyddsgrund” i den parlamentariska migrationskommittén.
Det får man betala dyrt för i opinionsmätningarna, där väljarna flyr till Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna ligger långt under förra årets valresultat.
Under ett besök i Malmö nyligen hastade Löfven ur sig att Sverige numer strävar efter att halvera flyktingmottagandet. ”Vi behöver ha färre asylsökande. Vi måste ha en långsiktigt hållbar migrationspolitik.”
Något som fick regeringspartnern Miljöpartiet att gå i taket. Regeringens politik innebär fortfarande, intygade statsråden och språkrören Per Bolund och Isabella Lövin, att Sverige ska fortsätta att ta sitt ansvar och föra en ”rättssäker, effektiv och human flyktingpolitik”. Tidigare demokratiministern, numera Europaparlamentarikern, Alice Bah Kuhnke (MP) menade att Löfven hämtat sin retorik ”från den yttersta högern”.
Statsministern tvingades backa och hans pressekreterare förklarade att Löfven uttalat sig i rollen som partiordförande och inte regeringschef.
Som Moderatledaren Ulf Kristersson påpekade under onsdagens partiledardebatt är oenigheten om migrationspolitiken genant för de ytterst ansvariga i regeringen, men rentav skadlig för Sverige.
Om Socialdemokraterna tror att lösningen på problemen med det stora flyktingmottagandet är att prata om en tuffare linje, men att föra Miljöpartiets radikala migrationspolitik i praktiken, försöker man då lura väljarna? Eller lurar partiet dig självt? Utvecklingen i opinionen talar för det senare.