På onsdagen, symboliskt nog pingströrelselegendaren Lewi Pethrus födelsedag, meddelade Jacob Forssmed, en av de två återstående kandidaterna till partiledarposten i Kristdemokraterna, att han drar sig ur. Utgången var relativt given sedan stödet för Ebba Busch Thor den senaste veckan dånat fram som en lavin i partidistrikten. Formellt är det naturligtvis valberedningen som föreslår ny partiordförande men med endast en kandidat kvar är det mer av en formalitet. Att det skulle bli så var långt ifrån givet. Forssmed och Acko Ankarberg Johansson, som redan tidigare dragit sig ur, var partielitens kandidater, och även de uppenbara kandidaterna för många.
Det vi bevittnat är hälsotecken för svensk politik. Det har varit en öppen nomineringsprocess som KD denna gång har skött snyggt, utan uppslitande strider. De breda medlemslagren har fått säga sitt och avböjt de självskrivna kandidaterna. Nu återstår för grupperingarna att samsas igen. Partieliten har sedan länge en fast förankring i pingströrelsen. Mot den står den mer traditionellt konservativa grupperingen som har sitt ursprung i ungdomsförbundet. Det är i den som Ebba Busch Thor har sin bas. I KD finns en generation unga konservativa som nu vill ta plats. Det är en generation som borgerligheten inte har råd att vara utan och som kan komma att vitalisera politiken framöver.
Valet av Busch Thor har potential att rita om kartan över den svenska borgerligheten. Med Busch Thor har KD potential att fylla ut det tomma politiska fältet som lämnats fritt sedan Moderaterna rört sig mot mitten. Därmed kan det finnas ett positivt alternativ för missnöjda borgerliga sympatisörer som i senaste valet proteströstade på Sverigedemokraterna.
Sannolikt kommer M nu tvingas att vitalisera sig betydligt snabbare än partiet hittills sett ut att göra för att inte bli av med sina övergivna kärnväljare. Processen har potential att inte bara hejda tappet till SD utan också ta tillbaka väljare som gått vilse.
Att Ebba Busch Thor nu står kvar som ensam kandidat och partimedlemmarnas självklara och självständiga val visar på den stora styrkan i öppna processer. Hon har fått ett tydligt mandat och därmed en stark ställning. Skillnaden mot Moderaternas toppstyrda och slutna process som nyligen avslutats med valet av Anna Kinberg Batra är väldigt tydlig. KD:s exempel visar att i en öppen process så är medlemmarna redo att ta partiets framtid på allvar. Men också att när krismedvetenheten finns i partileden så kommer de som kan förnya och föra partierna till nya potentiella höjder att lyftas fram.