Brexitförhandlingarna har utlöst en regeringskris i Storbritannien. På kort tid har tre ministrar avgått, däribland utrikesminister Boris Johnsson och Brexit-minister David Davis. Starka krafter inom Tory försöker utnyttja krisen till att avsätta premiärminister Theresa May, samtidigt som Labour ser chansen till ett nyval och maktskifte. Regeringskrisen skapar ännu mer stress och press i förhållande till EU. Redan i oktober ska ju förhandlingarna mellan britterna och EU vara klara och om endast sju månader - i mars 2019 - ska utträdet inledas. Även om Therese Mays mjuka linje torde ha störst chans att vinna framgång lär David Davis ersättare Dominic Raab (tidigare bostadsminister) få fortsätta att kassera in motgångar i diskussionerna med EU:s företrädare Michel Barnier.
Den ursprungliga brittiska förhandlingspositionen som i princip gick ut på att "plocka russinen ur kakan" var inte förenligt med EU:s grundtanke. Unionen vilar ju på pelarna fri rörlighet för människor och varor, tjänster och kapital. Om britterna får bryta ut en pelare - den fria rörligheten - samtidigt som landet har full tillgång till EU:s inre marknad och är en del av tullunionen raseras hela EU-idén.
Britterna har dessbättre tvingats överge sin ursprungliga position. För ett försvara den mjukare linjen trycker May nu på att man sätter stopp för den fria rörligheten och tar kontrollen över gränserna. Enkelt uttryckt kommer Storbritanniens position gentemot EU sannolikt befinna sig någonstans mellan Norges och Kinas. Landet kommer inte vara en del av EES och inte underkasta sig beslut från EU-domstolen, men ha ett frihandelsavtal och "ett djupgående och speciellt partnerskap med EU". Så långt den mjuka linjen. Den hårda verkar snarast bygga på önsketänkande.
Boris Johnssons vill bryta avtalen med EU, bli en fristående global aktör och knyta nya handelsavtal med exempelvis Kina och USA. Storbritannien skulle utnyttja sina särskilda fördelar, men samtidigt vara utestängd från klotets största inre marknad.
Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet borde ta lärdom av de politiska och ekonomiska konvulsioner som ett utträde ur EU innebär. Att det är ett gynnsamt projekt för alla parter synliggörs nu när Storbritannien bryter sig ur samarbetet. Sverige skulle efter ett utträde bli en marginell aktör på den världspolitiska scenen och svenska företag straffas oerhört hårt av att inte ha tillgång till den inre marknaden. Tullar, avgifter och en enorm ökad administrativ börda lär följa i spåren av ett Swexit. Det har inte en litet exportberoende land som Sverige råd med.