Land ska med lag byggas. Det gäller även när vi vidare utvecklar den Europeiska Unionen. EU är en union av lagar som stiftas i en balans mellan stora och små.
Det är detta sammantaget som lett till att EU bidragit till den mirakulösa förändring som återförenat Europa, gjort krig mellan dess stater otänkbart och etablerat världens största ekonomi och en gemenskap där vi alla har lika och samma rättigheter. Den fria rörligheten, för jobb, för studier, för forskning, investeringar och allt vad som bygger ett samhälle är en framgång som vi måste värna mot dem som vill bygga nya murar.
En inre marknad, med finansiell marknad, energimarknad och telekom som viktiga sektorer vid sidan om produkter och tjänster. Utvidgningspolitiken som har utvidgat rättsstatens och demokratins gränser, inte utan bakslag men likväl. Grannskapspolitiken som erbjuder fredligt samarbete och demokratisk utveckling i stället för underordning till Moskva. Fiskepolitiken med sina fel men också framgångar. Miljö- och klimat som tillsammans med en gemensam energipolitik gör Europa mer framstående än varje annan del av världen. Ett samarbete kring infrastruktur som binder samman Europa och som lett till ett transportsystem över gränserna, konkurrens och ökat utbud. Forskningspolitiken och Erasmus som integrerar den euroepiska akademiska världen. Brottsbekämpning. En inre rörlighet som fungerar väl men en illa fungerande flyktingpolitik som behöver reformeras.
Denna maktbalans är viktig. Därför säger jag nej till de förslag som nu förs fram av bland andra EU-kommissionen, som handlar om att centralisera mer av maktutövningen i EU till kommissionen och till parlamentet. Efter några debattinlägg har jag noterat att det finns dem som tror att man är mer Europavän för att man säger ja till allt som sägs. Så är det inte, vi värnar inte EU och europeiskt samarbete genom att godtroget säga ja till alla förslag bara för att de motiveras med att de syftar till att fördjupa samarbetet.
EU-kommissionens olika framtidsscenarier om bankunion, om tydligare ekonomisk styrning och koordinering och om en starkare gemensam försvars- och säkerhetspolitik har alla den svagheten att de definierar alla politiska problem som en brist på institutionell förnyelse och centralisering.
Det är en felaktig utgångspunkt. Europa blir inte mer europeiskt för att vi centraliserar fler beslut till Bryssel och EU blir inte mer populärt bland medborgarna för att man styr en större del av deras vardag.
Vi måste stärka EU genom att våga fatta de beslut som vår tid kräver, genom att utveckla vårt samarbete inom ramen för den maktbalans som gett oss våra framgångar, baserat på insikten om vad vi är, inte genom att försöka likna en nationalstat.
Det är friheten och öppenheten vi ska värna, inte politikers makt över medborgarna.