Genant med kommunböter i länet
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
beslut om särskilt boende, dagverksamhet och kontaktfamiljer inte har verkställts.
Det är djupt genant för både politiker och tjänstemän i de
berörda kommunerna Luleå, Piteå,
Boden, Kiruna, Gällivare, Haparanda, Arvidsjaur och Kalix. Man tar helt enkelt för lätt på hjälp till de som mest behöver den.
Ovana på flera håll
Idag väntar svindlande 101 mål på avgöranden i länsrätten,
enligt vad socialdirektören
Berit Sunnerö påstod i Nordnytt häromkvällen.
Och rådman Janåke Kvennberg beräknar att domarna i de 101 målen ska komma direkt
efter semestrarna i augusti.
Men så här får det bara inte gå till. Många kommuner i Norrbotten har tydligen gjort det till en ovana att fatta lite slentrianmässiga beslut om hjälpinsatser av olika slag. Och sedan blir papperen liggande utan att man genomför vad som har beslutats. En oförsvarig nonchalans mot
enskilda personer.
Strutsmentalitet
Samtidigt påstår kommunalrådet Karl Petersen (s) i Luleå att det fungerar bra i hans kommun och att han tycker att det låter orimligt med alla mål som gäller luleåbor. En tredjedel av bötesbeloppet kan drabba Luleå. Han vill se
närmare på siffrorna.
Det verkar vara rena strutsmentaliteten.
Inte nog med att kommunen inte sköter sig och följer de beslut som har fattats. Man försöker förringa misstagen också och ifrågasätta om uppgifterna verkligen är korrekta. Skulle man kanske ha suttit på länsstyrelsen och hittat på alltsammans? Naturligtvis inte. I de här fallen har man verkligen svart på vitt.
Högre avgifter?
Frågan är om inte straffavgifterna helt enkelt är alldeles för låga för att vara avskräckande för dem som bryter mot socialtjänstlagen. Böterna räknas ut så att ingen kommun ska kunna tjäna på att inte följa sina egna beslut. Men det kanske borde svida ännu värre än i dag i
skinnet?
Jag utgår ifrån att det i varje enskilt fall finns välgrundade skäl till att man beslutar om exempelvis särskilt boende för en person. Det finns alltså ett otvivelaktigt behov av det. Därför är det också nödvändigt att gå från ord till handling snarast möjligt och genomföra de beslut som har tagits. För det kan väl aldrig vara så illa att man kallt räknar med ett visst naturligt bortfall under tiden medan man drar beslutsprocessen i långbänk?
Det här handlar naturligtvis om stora extra kostnader. Men också om att man gjort bedömningen att det är nödvändigt med de här åtgärderna i enskilda fall.
Akutfall i staplar
Att ändå låta den enskilda människan hamna i kläm och att av rena budgetskäl inte bry sig om de åtgärder som man har lovat genomföra är naturligtvis ett ovärdigt agerande av politiker och tjänstemän. De lever inte upp till vad de själva har beslutat om. Akterna som gäller enskilda personer staplas i
stället bara ovanpå varandra och man verkar inte ta så allvarligt på köandet.
Trots de akuta behov som finns.
Men de drabbade är ju inte heller så högljudda alla gånger att de stör beslutsfattarna i slummern.
Lätt att räkna ut
Sedan återstår förstås att se hur snabbt kommunerna försöker agera efter länsrättens domar som i de flesta fall måste vara ganska enkla att fatta. Det är ju mest bötesförlägganden mot kommuner som inte gör vad de själva har lovat. Det behövs inga mer tidskrävande utredningar för att konstatera det.
Förhoppningsvis gör de utpekade kommunerna omedelbart stora ansträngningar för att klara av de egna besluten och följa socialtjänstlagen. Det kan ju inte vara någon större vits att vänta på länsrättens utslag som ju inte dimper ner som någon överraskning i augusti. Få saker är lättare att förutse