Huruvida tiggarna i Hälsingland tigger ihop tio miljoner om året eller endast en mindre fraktion av beloppet är inte det viktigaste, utan att myndigheterna klarlägger hur tiggandet ser ut. Är det organiserat? Är tiggeriet yrkesmässigt eller spontant? Utsätts fattiga romer för människohandel? Det är dags att skaffa lite fakta i målet.
Som debatten bedrivs i dagsläget så kommer knappast någon myndighet våga ta i dessa frågor. När polisen, eller om det nu var en ensam polisman, gick ut med att ett tiggarläger i Hälsingland med omkring 150 personer skulle ha intäkter på uppskattningsvis tio miljoner kronor per år, dröjde det inte länge innan polisregionen gick ut och dementerade siffrorna.
Om polisen inte står för att den försökt skapa sig en bild av lägrets försörjning eftersom det inte är polisens uppgift, finns det anledning för skatteverket att få klarhet i hur folk inom landet klarar sin försörjning. I enlighet med Schengenreglerna får medborgare i unionen söka jobb i andra medlemsländer under tre månader, innan det ställs krav på försörjning.
Att införa ett tiggeriförbud är problematiskt, då det i grunden handlar om att en person ger en penninggåva till en annan. Detta under förutsättning att det finns en frivillighet i det hela. Om någon tvingas tigga och förtjänsten hamnar i någon annans fickor är läget annorlunda.
Moderaterna har diskuterat ett förbud mot organiserat tiggande för att förhindra att fattiga människor från främst Rumänien och Bulgarien tvingas tigga i Sverige. Föga förvånande har partiet fått en del kritik för att det skulle gå Sverigedemokraternas ärenden. Och när inte den kritiken biter hävdar kritikerna att det inte finns något som tyder på att tiggandet är organiserat, fastän det uppenbarligen finns starka indikationer på att åtminstone en del av tiggeriet är det. TV4:s Kalla fakta har nyligen (12/5) visat att det förekommer fall av organiserat tiggeri. Regeringens utredare Martin Valfridsson anser dock att det inte är organiserad brottslighet som ligger bakom tiggeriet (Dagens Juridik 13/5). Bilden av verkligheten är uppenbarligen inte entydig.
Varför är det tabu att ta reda på hur det egentligen förhåller sig med tiggeriet? Ligger det exempelvis något i det återkommande påståendet om att kvinnor inte bara tvingats att tigga utan även att prostituera sig? Är det något debatten lider brist på är det fakta. Tiggandet såväl som tiggarna existerar i en social och juridisk gråzon. Bristen på fakta gör det svårt att agera överhuvudtaget och att föra en vettig debatt är omöjligt. Det behöver åtgärdas snarast.