ETT I DESSA DAGAR högaktuellt exempel är Hillary Clinton, som länge gärna velat bli USAs president. Och för att framställa sig i god dager hos väljarna har hon genom åren sagt en rad saker varav flera inte riktigt visat sig hålla streck. Hon har bland annat sagt att hon döptes efter Sir Edmund Hillary, den förste att bestiga Mount Everest. Bestigningen skedde dock fem år efter hon föddes. Efter 11 september 2001 påstod hon att dottern Chelsea just avslutat en joggingrunda runt World Trade Center i New York när terroristerna anföll. I verkligheten låg hon hemma i sängen och tittade på TV. Och häromveckan påstod fru senatorskan att hon under ett besök i Bosnien vid ankomsten utsattes för krypskytteeld. Sanningen var att hon togs emot av småflickor med blomsterkvastar. Dessa tre uttalanden har Hillary Clinton själv öppet tvingats erkänna inte riktigt stämmer.
HUR DET SEDAN står till med sanningshalten i en rad andra påståenden - att hon inte visste att hennes brorsa fick betalt för att få maken Bill att som president ge amnesti åt grova brottslingar, att hon alltid varit emot frihandelsavtalet NAFTA, att hon först trodde att Monica Lewinsky ljög om sina exekutiva erfarenheter i Ovala Rummet, att hon spelade en stor roll i USAs goda ekonomi på 1990-talet, att hon spelade en viktig roll i den nordirländska fredsprocessen - får väl historikerna en dag ta tag i.
Att politiker stretchar sanningen må väl emellertid vara hänt. Cynikern skulle hävda att det är en sjukdom som politiker i alla tider drabbas av. Eller möjlig en genetisk defekt som bidrar till att de blir politiker från början. Vad jag aldrig däremot riktigt kan förlika sig med är att journalister så gott som aldrig tar bladet från munnen och uttalar de magiska orden. Som i Hillary Clintons fall att damen ljuger. I stället mumlas det om uttalanden som "inte är med sanningen överensstämmande" och så vidare.JAG HADE i denna krönika tänkt vara dubbelt kreativ och kalla denna oförmåga att säga som det är för definitionsångest. Men det visade sig redan vara upptaget. Det är nämligen enligt psykologerna det känslotillstånd som drabbar folk som inte vet var de står sexuellt. Så feghet får duga så länge.