LEDARE: Gästkrönika: Spänn fast bältena inför Obamas resa

Så har han då tillträtt som president. Maken till spektakel har väl icke skådats sedan de sovjetiska förstamajfirandena. Även där var det pukor, saluter och trumpeter och löften om att framtiden var nära förestående. Men det gick som det gick. Och jag fruktar ett da capo. För även om jag som USA-vän hoppas att jag har fel känner jag oroväckande ilningar i ryggraden. För det första hyser jag tvivel om Barack Obamas personliga kapacitet. Rent tekniskt kommer han nog att bli en hygglig president eftersom han är smart och visat sig vara en "quick learner". Men då det är viss skillnad på att jobba som socialarbetare i Chicago och styra världen kommer inskolningen att ta tid. Och då utmaningarna inom världspolitiken är större än på länge är Ovala rummet ingen lämplig PRAO-plats. Tsar Putin med flera har också redan lovat att "testa" honom. Min andra farhåga gäller vilken politik Obama kommer att föra. Han har tyvärr med några symboliska undantag som stängningen av Guantánamo inte preciserat vad han vill. Risken är därför stor att han klämd mellan verkligheten å ena sidan och en tokradikal kongressmajoritet å den andra kommer att förlita sig på sina hjälpredor. Och dessa har varit ack så klara om vad de vill ha: skattehöjningar, regleringar och mer makt åt fackföreningarna. Alltså samma politik som drev ner Sverige från platsen som världens tredje rikaste land 1970 till dagens placering i
välståndets division två. Min tredje fruktan rör de helt orealistiska förhoppningar som Obamas storsvulstiga retorik och tillintetsägande löfte om "change" har skapat. I valet fick han över sextio miljoner röster och har därför nu lika många individuella förhoppningar på sig om vad förändring innebär. Han måste också förhålla sig till tiotusentals idéer om vad som bör göras i både stort och smått, från miljardbelopp till konkursfärdiga bilindustrier till vanliga människors förhoppningar om lättnader i det lilla. Som kvinnan som före valet cirklade omkring på ett Youtube-klipp vari hon, efter att ha hört Obama prata, gråtande av glädje förklarade att nu behövde hon inte oroa sig längre eftersom han lovat betala hennes hyra. Förhoppningsvis kommer skadeverkningarna av detta begränsas till att Ford, GM och andra tvingas omstrukturera. Och till att kvinnan, då hyresavierna fortsätter dimpa ner, bara blir så besviken att hon stannar hemma i nästa val. Risken är dock stor att miljoner sådana små besvikelser, även efter att ekonomin vänt uppåt, tillsammans bildar en missnöjestsunami som kommer att svepa över USA och världen. Och att det på denna kommer att surfa fram ännu vådligare politiker än Barack Obama med protektionism, xenofobi och andra otrevligheter på programmet. Jag hoppas som sagt innerligt att jag får helt fel om allt detta. Men jag vågar inte hoppas på det. Jag kan därför bara komma med ett dystert råd: Spänn fast säkerhetsbältena! För resan utför har bara börjat. Och de riktigt skumpiga bitarna återstår innan Verkligheten, som alltid, hinner i kapp och mer realistiska krafter återkommer till makten.

Ledare: Gästkrönika: Spänn fast bältena inför Obamas resa

De riktigt skumpiga bitarna återstår innan Verkligheten, som alltid, hinner i kapp den nytillträdde presidenten, skriver Anders Edwardsson.