Vapenindustrin har inte påverkats negativt av lågkonjunkturen i världen, enligt ny statistik från fredsforskningsinstitutet Sipri. Och föga överraskande höjs nu välbekanta röster för att ytterligare skärpa regelverket för svensk vapenexport.
Faktum är att Sverige har ett världens strängaste regelverk gällande vapenexport. Den är i princip förbjuden och förekommer bara i de fall regeringen särskilt medgett ett undantag.
Sådana undantag beviljas om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl, och om det inte står i strid med Sveriges utrikespolitik.
Undantag förutsätter även att den importerande staten inte är inblandad i någon väpnad konflikt samt att det inte förekommer grova och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter inom landet i fråga.
Sverige står i dag för cirka två procent av den totala vapenexporten i världen. Den senaste statistiken från Inspektionen för strategiska produkter (ISP) visar att Sveriges vapenexport gav drygt 14 miljarder kronor i intäkter 2011.
Det går naturligtvis att ha invändningar mot denna export, men den som anser att Sverige har rätt att med vapen hävda sin självständighet mot en angripande makt - den bör rimligen också anse att andra nationer har samma rättighet och därmed rätt att köpa vapen för detta ändamål.
Det är viktigt att ha i åtanke att de mest högljudda kritikerna av svensk vapenexport anser att Sverige - och andra fria demokratier - överhuvudtaget inte ska ha något militärt försvar. När Anna Ek från Svenska Freds kritiserar reglerna för vapenexport är utgångspunkten att det alltid är fel att sälja eller köpa ett vapen.
När Miljöpartiet kräver reformer från regeringen sker det mot bakgrund av att partiet vill avväpna hela den svenska försvarsmakten och göra om det till ett "ickevåldsförsvar", som det står i partiprogrammet.
När Vänsterpartiet instämmer sker det med en lika extrem grunduppfattning.
Det är naturligtvis inte orimligt att det framförs kritik mot de befintliga reglerna. Men sådan kritik blir irrelevant om utgångspunkten är pacifistisk. En pacifist kommer inte att upphöra med sin kritik förrän den sista hemvärnssoldaten fråntagits sitt gevär. Ändå tar de mest radikala rösterna stort utrymme i debatten, vilket är bekymmersamt med tanke på frågans allvar.
Att vapenhandeln totalt sett i världen har ökat med 60 procent sedan 2002 är problematiskt. Det är naturligtvis viktigt att diskutera den saken, både ur ett globalt perspektiv och Sveriges del i det hela. En bredd i den offentliga debatten är också bra, men tyngdpunkten bör inte ligga i marginalen.