Utbildningsminister Jan Björklund har en osedvanlig förmåga att reta upp diverse vänstergrupperingar. Ibland räcker det med ett litet uttryck för att hela havet ska storma. Beröringsskräcken som uppenbarligen finns inom skoldebatten visar vilket hästjobb majoren har framför sig. Det kommer att bli en kamp för varje liten decimal som signalerar ordning och reda.
Vad är det som gör att vänstergardet går i taket varje gång major Björklund lanserar ett nytt förslag? En ytlig analys landar i slutsatsen att det vi ser är typiskt reflexmässiga reaktioner som signalerar ett djupt vänsterförakt för militären.
Det låter långsökt, men faktum är att handlingar som går ut på att faktiskt markera en viss ordning och bottnar i någon form av strukturerad beslutsprocess exemplifierar allt som många av dagens vänsteranhängare skyr som pesten.
Att majoren dessutom kommunicerar på ett sätt som får marxistinspirerade vänsterpartister att ligga sömnlösa om nätterna gör inte saken bättre. Fallet är utifrån ett vänsterperspektiv därmed solklart. Förslagen är bara en täckmantel för det verkliga motivet: att förtrycka underklassens barn. Uppdraget utförs med militärisk precision av en osolidarisk batonghöger utan hjärta.
Nonsens, givetvis. I själva verket förhåller det sig nämligen precis tvärtom. Är det några som skulle tjäna på att det bringas ordning i klassrummen är det de elever som går i skolor i utsatta problemområden. Genom att säga tack och adjö till flumskolan får de elever som vill verkligen vill lära sig, men som på grund "externa faktorer" som exempelvis pajkastning i klassrummet måste jobba dubbelt så hårt, en chans. Det borde vänstern applådera.
Men i stället för att slå följe med borgerligheten mot en tryggare skola tas varje liten chans att sätta krokben för förslagen.
Lärarlösa lektioner och förbud mot läxor i grundskolan är bara några exempel på hur flummets långa kletiga fingrar sig fast runt vänsterpartiernas skolpolitik. Att Håkan Juholt blev "fruktansvärt upprörd" när han fick höra talas om skolk i betyget är ett annat. Att vara på plats i skolan och att dessutom behöva göra saker som lärarna säger åt dig. Hu så hemskt. Rena Guantanamobasen.
Hopp- och studsreaktionerna sätter svårigheterna förenade med att bryta ny mark på skolområdet i fokus. Majoren själv har kallat uppdraget med att skapa ordning och reda i klassrummen som att "vända en atlantångare". Det kan nog ligga något i detta. Den grundstötning som skedde under S-åren är visserligen av allvarlig karaktär men inget är omöjligt. Majoren har alla förutsättningar att lotsa in skutan på rätt kurs igen. Allt går med lite disciplin och gammal hederlig tydlighet.
Givakt!