Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Många har fått sänkt skatt på senare år. Även om statsminister Fredrik Reinfeldt (M) säger att hans enda verkliga vallöfte är att hålla ordning på de offentliga finanserna, vilket inte utesluter höjd skatt, så är det ändå klart att de rödgröna innebär ett större hot mot plånboken. Få tror längre på vänsterförklaringar om att det blir "de rika" eller "arbetsgivarna" som betalar för deras vallöften. Men skattefrågan är aktuell även på ett annat sätt. Kretsar som yrkesmässigt sysslar med skatter vill ha en översyn av 1991 års skatteomläggning, vilken förvanskats av politikernas ingrepp för att gynna det ena eller andra intresset. Häromdagen presenterade ESO, finansdepartementets expertgrupp för studier i offentlig ekonomi, en rapport om den svenska skattepolitikens trender och framtida utmaningar, med förslag om förändringar i allt från moms till företagsbeskattning. ESO:s ordförande är Lars Heikensten, på 1980-talet chefsekonom i Riksgälden, sedan verksam i finansdepartementet och Handelsbanken och 1995-2006 i Riksbanken, mot slutet som chef. Han berättar att han för två år sedan tyckte det var dags med en granskning av hur våra skatter fungerar. Uppdraget gick till dansken Peter Birch Sörensen vid Köpenhamns universitet. Vår skattereform 1991, genomförd under ledning av socialdemokrater, var inspirerad av president Reagans i USA, från 1986. Syftet var att förenkla, och minska skatternas skadeverkningar. Tyvärr kom reformen att sjösättas just när Sveriges ekonomi kraschade. Nedgången förstärktes. Och snart började politikerna tafsa. Allvarliga avvikelser var införandet av olika momssatser och värnskatten. Syftet var i båda fallen "rättvisa". En tredje viktig avvikelse skulle vara det Birch Sörensen kallar skattebidrag till investeringar i egna hem. Synen på boendet verkar vara något som skiljer "verklighetens folk" från ekonomer. ESO-rapporten förordar återinförd fastighetsskatt. Det är den största posten bland förslag som totalt skulle höja statens inkomster med 30 miljarder. Det här torde vara populärt bland de rödgröna, vilka vill väcka liv i fastighetsskatten som statens pålitliga mjölkko. Lika intresserade är nog inte väljarna av en skatt de lärt sig är omöjlig att beräkna och som drabbar nyckfullt. Fast, konstaterar Birch Sörensen, även beräkningen av en positiv sak som jobbskatteavdraget är svår att förstå sig på. Det finns en hel del värt att utreda. Även praktikerna i näringslivet klagar ju över tillväxthämmande regler. Och när det sedan 1991 skett 509 ändringar i skattesystemet borde det finnas plats för några till.
