När jämställdhetsminister Maria Arnholm (FP) och Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson debatterade jämställdhet i SVT:s Agenda (28/4) stod en jätteelefant i rummet. Nämligen Arnholms allianskollegor i Kristdemokraterna.
SD har i stor utsträckning kopierat Kristdemokraternas jämställdhets- och familjepolitik. Motståndet mot kvoterad föräldraförsäkring, åtgärder som vårdnadsbidrag för att stärka föräldra-barnrelationen, frivillig sambeskattning och kritiken av genuspedagogik - allt detta är eller var fram till nyligen kristdemokratisk politik, som SD har gjort till sin. Liberaler har länge haft svårt för KD:s inställning att familjer ska få styra sig själva, men också för att argumentera emot. Liberalismen skorrar falskt när den ska användas mot frihet och för tvångskvotering och genuspekpinnar.
Därför har Sverigedemokraternas KD-kopierande varit en skänk från ovan för liberalerna. Plötsligt har de inte behövt argumentera emot i sak, utan kunnat pressa KD mot den svenska mittfåran i jämställdhets- och familjefrågorna med "guilt by association". Ingen vill ju anklagas för att vara en Sverigedemokrat, eller ännu värre, en Breivik (flera feminister har på ett djupt ohederligt sätt försökt kleta Breivik på Göran Hägglund). Så KD har anpassat sig.
Frivillig sambeskattning, som KD:s riksting 2010 ville utreda, slopades av rikstinget året därpå. Göran Hägglunds tydliga kritik av genuspedagogik i Verklighetens folk-talet 2009 - "i förskolan får barnen veta att lekarna måste vara könsrollsneutrala" - står man inte längre för. På KD:s hemsida heter det nu att "vi är inte emot genuspedagoger, som det ibland har framställs i debatten". Motståndet mot kvoterad föräldraförsäkring håller KD än så länge fast vid, liksom SD och 85 procent av svenska folket. Därför ljög Jimmie Åkesson när han i Agenda sade att SD är det enda parti som inte vill kvotera föräldraförsäkringen hårdare. Arnholm påtalade inte lögnen, eftersom den passar hennes och liberalernas syften.
När kristdemokrater påpekar att kvoterad föräldraförsäkring, genuspedagogik och andra försök att forma en ny, genuskorrekt människa innebär inskränkningar av den fria viljan, då kan inte liberalerna svara. Men när Sverigedemokrater säger samma sak räcker det med att svara att SD har en gammaldags kvinnosyn och är "män som hatar kvinnor".
En hård debatt om kvoterad föräldraförsäkring är troligen KD:s bästa chans att klara 4-procentsspärren i nästa val. Arnholm försöker nu klippa av den livlinan, genom att låta SD framställa sig som den enda motståndaren. Det leder till flera frågor. Ser Arnholm SD eller KD som främsta politisk motståndare? Ska KD backa ännu mer och acceptera kvoterad föräldraförsäkring, för att slippa SD-kletande? Kommer väljare som ogillar politisk styrning av familjelivet att ha andra alternativ än SD? Och vill vi verkligen ha en politik där SD styr de andra partierna genom att tvinga dem till "tvärtom"-ståndpunkter? Om SD plötsligt vill gå med i Nato, ändrar Folkpartiet uppfattning då?