I TORSDAGS meddelade regeringen att den svenska jordbruks- och trädgårdsnäringarnas konkurrenskraft ska utredas. Det är sannerligen inte en dag för tidigt. Det är ett efterlängtat första steg i processen att återställa ett gynnsamt klimat för det svenska jordbruket. Men för att nå målet kommer det att krävas mer än en utredning.
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson verkade nästan förvånad när han kommenterade utredningen med att han vill att den svenska produktionen ska öka och att svenska lantbrukare investerar i sina företag, men att produktionen ändå minskar. Det var som att han var omedveten om hur skogs- och jordbruket har behandlats av flera på varandra följande regeringar.
Det är sant att många lantbrukare har investerat i sina verksamheter, men detsamma kan inte sägas om regeringen. De lantliga näringarna har inte behandlats som något som man vill ska växa. Det har mer påmint om cigarettrökningen. Ständigt ökade skattepålagor för att sakta men säkert övertyga folk om att det inte är någon mening längre.
I budgetpropositionen för 2013 erkände regeringen att det svenska jordbruket har över tio procentenheter lägre marginaler än snittet i Europa. Höjda dieselskatter och ständigt sänkta nivåer för återbetalning av dessa är bara toppen av ett gigantiskt isberg. Men likt kaptenen på Titanic erkänner inte regeringen hur stort problemet egentligen är.
Det är inte bara skatter som hotar att sänka det svenska lantbruket. Därtill kommer absurda mängder regler inte bara för vårt synnerligen goda djurskydd utan för en uppsjö av mer eller, inte sällan, mindre välmotiverade ändamål och en allmän debatt där svenska lantbrukare ofta beskrivs som djur- och naturhatande fulkapitalister.
I såväl Sverige som Europa har man insett att det är ont om unga lantbrukare och undrar varför; svaret man har enats om är brist på subventioner. Om de i stället insåg att det kan bero på allt det ovan beskrivna kanske vi skulle kunna se en bättre utveckling om några år.
Unga människor är inte dumma, de kan läsa samhällets signaler: att vara bonde är inte ett framtidsyrke. Slutsatsen är logiskt rimlig, men strategiskt skadlig. Mänskligheten växer i antal i ett snabbt tempo och matproduktion kommer att bli allt viktigare framöver.
Det svenska jordbruket är starkt rustat med hög kompetens och kvalitet. Det behövs inga stora subventioner eller hjälpåtgärder för att vi ska ha livskraftigt jordbruk i världsklass - allt som krävs är att vi inte själva lägger onödiga hinder i vägen.
Om regeringen är ärlig i sin intention att förbättra det svenska jordbrukets konkurrenskraft är utredningen ett välkommet steg i rätt riktning. Om inte är den bara slöseri med pengar som hade kunnat användas till annat.