Gästen: Synd, last och sjukdom

Politik2012-08-07 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Socialstyrelsen kommer att ta över vården av spelmissbrukare. I dag beräknas två procent av Sveriges befolkning lida av spelmissbruk. Det kan jämföras med alkoholism som fyra procent är drabbade av. Diagnosen spelberoende ska få status av en riktig sjukdom, i samma kategori som alkohol- och narkotikaberoende.

Spelberoende har tidigare klassats som en typ av impulskontrollstörning. Det ska i förlängningen leda till att de spelberoende får rätt till vård i enlighet med socialtjänstlagen.

Tanken att spelberoende är en sjukdom står i konflikt med en dominerande uppfattning att spel är en last. Enligt traditionell syn är individer som spelar överdrivet moraliskt svaga och förtjänar bestraffning, snarare än vård.

De flesta som sysslar med spel gör det inte tvångsmässigt. Många spelar någon gång i sitt liv. För de allra flesta innebär detta att skrapa en trisslott eller att placera en satsning på en fotbollsmatch då och då.

De flesta människor inser riskerna och lyckas hitta rätt balans. Det finns dock andra, för vilka spel om pengar blir till ett allvarligt missbruk.

För en del människor ger spel en liknande stimulans till hjärnan som beroendeframkallande droger gör. Som med andra destruktiva beroenden drabbas inte bara missbrukaren utan även människor i dennes närhet.

Spelmissbruk i sig är inte ett brott, men det finns många offer. Likt alkohol- och drogberoende skapas ofta en kultur där den verkliga innebörden av det sociala livet går förlorad.

Svenska staten har med sitt spelmonopol och alkoholmonopol ett stort ansvar. När statskassan drar in stora summor på alla spelmissbrukare och alkoholmissbrukare är det inte mer än rätt att spelberoende får samma klassificering som alkoholmissbruk, så människor med svåra missbruksproblem får vård och hjälp på lika villkor.

Att spelberoende kan komma att betraktas som en legitim sjukdom, kan ge upphov till mer forskning om missbruk, förbättra vård och behandling samt allmänhetens uppfattning om spelmissbrukare, vilket skulle göra det lättare för många att söka hjälp.

Kritiken är tvådelad. Somliga menar att en klassning av spelberoende som en sjukdom skulle ursäkta människor som spelar överdrivet, att de inte skulle vara ansvariga för sitt beteende.

Andra menar att staten inte ska lägga sig i vad medborgarna gör, att det handlar om förmynderi, inte omsorg.

Men det är i sig ointressant huruvida spelmissbruk klassas som sjukdom eller inte. Det handlar om en anpassning till gällande regelverk i syfte att hjälpa människor som själva saknar den förmågan. Det är inte heller en fråga om förmynderi som syftar till att begränsa människan. Det handlar om att hjälpa människor.

Det är mycket välkommet att det klargörs vem som är huvudman för vård och behandling av spelmissbruk och hur finansieringen för detta ska se ut.

Precis som alkoholism förr i tiden kommer nu spelberoende vandra samma rätta väg, från först en synd, till en last och sedan till en sjukdom.