ALLVARLIGT PSYKISKT SJUKA ska inte kunna straffas för brott. Det föreslog psykiatrilagsutredningen i veckan. En principiellt viktig ändring.
Detta skulle återinföra tillräknelighet som krav för straffrättsligt ansvar. Den som döms för brott måste ha förmågan att förstå betydelsen av sitt handlande - helt enkelt veta vad man gör.
Av samma anledning som vi inte straffar småbarn, djur eller maskiner ska vi inte heller straffa psykiskt sjuka, utvecklingsstörda och dementa. De är helt enkelt inte medvetna om konsekvenserna av sina handlingar.
Att Sverige länge gjort det är nästintill unikt i västvärlden. I andra länder har det ofta handlat om en rimlig strävan efter vedergällning som övergått i barbarisk hämndlystnad. I vårt fall beror det däremot på en socialistisk människosyn.
En liberal människosyn betraktar människan som mer eller mindre rationell. Vi gör det vi vill och tjänar på, i det korta eller långa loppet. Därför kan och bör människor som begår brott hållas ansvariga och straffas.
En socialistisk människosyn ser i stället människan som i grunden god, snarare än rationell. Begår vi brott beror det främst på olyckliga omständigheter. Brottet är därför inte brottslingens fel.
Det var under det röda 60-talet som Sverige började döma psykiskt sjuka till påföljder för brott, i och med brottsbalkens införande 1965. Det ansågs fullt naturligt eftersom så gott som alla som begick brott - psykiskt sjuka eller ej - skulle vårdas i någon form, i Kriminalvårdens omsorg.
Det föreslogs till och med att begreppet straff helt skulle tas bort ur lagen. Det behölls dock, delvis som en eftergift mot högern. Men i praktiken blev straffet en påföljd som syftade till vård.
Sedan dess har brottsbalken successivt reformerats åt andra hållet och återställts.
Utredningens förslag innebär ytterligare ett steg i denna riktning. Med regler som är mer lika övriga västvärldens, liksom den klassiska straffrätt som gällde även i Sverige innan vänstervindarna blåste bort den.
Psykiskt sjuka kan vara tillräkneliga och ska i så fall dömas till fängelse. Det är fullt rimligt och föreslås i utredningen. Allvarligt psykiskt sjuka som inte är tillräkneliga ska däremot inte hållas ansvariga för sina gärningar. Det motsäger inte att de kan underkastas tvångsvård.
Det är dock stor skillnad mellan att tvingas till vård som konsekvens av brott eller på grund av sjukdom.
Utredningen kommer sannolikt vålla debatt, men är betydelsefull för ett mer rättvist och logiskt konsekvent påföljdssystem.