Återigen riktas världens blickar mot Sverige som en plats där kampen mellan den globala jihadismen och det öppna västerländska samhället står.
Två dagar före nyårsafton greps fem män i Danmark, misstänkta för att ha planerat ett terrorattentat mot den danska tidningen Jyllandsposten. Tre av männen var svenska medborgare. De är nu häktade.
Att Sverige har problem med så kallad våldsbejakande extrem islamism, även kallat jihadism, torde nu vara uppenbart. Säpo menar att gruppen inte är särskilt stor, omkring 200 personer.
Mycket talar därför att gruppen kommer att kunna hållas i schack med polisiära metoder, såsom skedde med dem som nu har gripits.
Men problemet med jihadismen kan inte bara hanteras av Säpo.
Säkerhetspolisens mandat är begränsat. Den ska skydda vårt samhälle mot våld, men inte mot extrema åsikter. Företrädare för Säpo har varit tydliga med detta. Det är tillåtet att vara extremist i Sverige.
Så måste det vara i en frihetlig rättsstat. Myndigheterna kan inte ingripa i åsiktsbildningen. Ansvaret för detta faller i stället direkt på medborgarna.
Vem ska då ta debatten?
Företrädare för olika muslimska församlingar har trätt fram och sagt att de kommer att intensifiera arbetet med att lära ut att islam inte är en våldets religion. En nationell fatwa, en nationell trosförklaring, från ledande imamer har redan utfärdats.
Men problemet med den extrema islamismen är inte bara en intern familjeangelägenhet för de svenska muslimerna, utan ett internationellt problem.
Idén om att det pågår ett globalt krig mellan västvärlden och islam, och att terror är en acceptabel metod i denna kamp finns tyvärr över hela jordklotet. För bara en vecka sedan sprängde exempelvis en kvinna i Pakistan sig själv till döds i en matkö i ett flyktingläger, med 40 dödsoffer som följd.
Jihadismens terror skördar människoliv dagligen.
Som svensk och icke-muslim kan man bidra till försvaret av idéer om frihet, demokrati och respekten för människovärdet genom att engagera sig i denna debatt och tydligt säga ifrån närhelst någon visar sympati för jihadismen.
Det pågår inget krig mellan västvärlden och islam, men däremot mellan alla som tror på frihet och demokrati, och alla dem som med våld vill skapa en ny världsomfattande totalitär islamistisk stat.
Det är inte första gången denna kamp utkämpas. Tidigare har nazismen och kommunismen besegrats.
Inget talar för att jihadismen kommer att lyckas bättre, men det krävs av oss, var och en, fria män och kvinnor i Sverige, att vi säger ifrån.