Det tågades, det ställdes krav på jobbpolitik och sommarjobb (från ett parti som har väldigt svårt att ta fram en egen politik för just dessa saker) och det applåderades. Det var som vanligt på den rödaste av helgdagar. Men om första maj kan sägas fylla någon funktion som helgdag är det att landets studenter tillåts sova ruset av sig ordentligt efter Valborgsmässoafton. Nog så behövligt, men knappast värt en helgdag.
År 1939 blev det en allmän helgdag i Sverige. Det var ett tecken i tiden.
Det var klart att ett parti vid makten skulle ge sig självt och den uppbackande rörelsen en egen helgdag. Effekten har dock blivit något märklig. Människor tågade i protest mot allehanda saker som ansågs försämra tillvaron på ett sätt eller annat och lyssnade sedan på tal från partiets och maktens företrädare som lovade att ta upp kampen. Mot vilka?
Ju längre tid det fortsatte, desto värre blev inlåsningseffekten. Det var nu länge sedan processens förljugenhet gjorde den så löjlig att det bara är de med fingrarna i partiets och fackens syltburkar som deltar i protesterna.
De flesta protesterar visserligen, men då mot de farsartade protesttågen. Sällan ser man så många familjer ute och kratta löv på tomten som på första maj. Det mesta i livet är viktigare än politik. Det är värt att poängtera.
Socialdemokraterna är förvisso inte ensamma om att fira första maj. Vänsterpartiet och andra rörelser på samma flank brukar ordna små manifestationer av olika slag. Inga publiksuccéer att tala om.
Det är däremot Kristdemokraternas aktiviteter som anordnats flera år i rad i Uppsala. I flera års tid har KD anordnat demonstrationer med tal i landets fjärde stad för att sätta fokus på familjepolitiken. För ett par år sedan kom det fler till Kristdemokraternas första majaktiviteter än det gjorde till Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Syndikalisternas sammanlagt i Uppsala.
Det visar också intresset av att faktiskt prata om politik. Politik spelar en stor roll i våra liv. Inte aktivt, men det finns hela tiden med i bakgrunden och kan både skapa förutsättningar och skada dem. Att ge människor förutsättningar att en dag per år faktiskt få ägna sig åt politiska frågor skulle kunna vara till gagn för såväl medborgare som politiker.
Det finns inget behov av en helgdag för att låta partifunktionärer hylla partiets något mer framstående representanter.
Men en dag för att uppmärksamma och fördjupa det medborgerliga engagemanget i den politiska processen i stort utan hänsyn till partifärger skulle skapa ett demokratiskt mervärde. Ett klart steg framåt.