Företag och innehavare av bolån drog en suck av lättnad på onsdagsförmiddagen. Riksbanken gav då sitt svar på den senaste månadens dåliga ekonomiska nyheter och en alltmer skakig börs - som backade 2,9 procent i fredags, 4,6 procent på måndagen och stannade nästan oförändrat på tisdagen.
Svaret blev att reporäntan ligger kvar på två procent.
Lättnadens suck kan också ha varit en gäspning.
Med en global ekonomisk bild som mörknar, där USA och euroområdet är indragna i skuldkris, har beskedet varit väntat sedan början av augusti.
Med räntan kvar på två procent finns det manöverutrymme för ytterligare sänkning i fall det skulle behövas - om läget förvärras.
Men när nu Sveriges ekonomi ändå kommer att ha en viss tillväxt framöver, om än låg, blir den låga räntan inte hållbar. Det vet Riksbanken själv.
I längden behövs en mer normal räntenivå. En alltför låg ränta kan ju bidra till problem som en finansiell bubbla och felaktiga investerings-
beslut.
Sveriges Riksbank beslutar självständigt om penningpolitiken. Riksbanken gör ändå samma bedömning som regeringen och andra aktörer gjort. Svensk ekonomi bromsar in kraftigt.
Även om det förutspås en liten tillväxt för 2012 så är det en känsla av lågkonjunktur som infinner sig.
Mer handlar dock oron om att stora delar av EU-Europas ekonomi och bankväsende är stressat och ansträngt. Att då Riksbanken intar en försiktig hållning är rätt.
Riksbankchefen Stefan Ingves levererar ord och inga visor. I sin förklaring av beslutet om oförändrad ränta och prognos för ränteutvecklingen framöver, skriver Riksbanken att:
"En förutsättning är dock att beslut om finanspolitiska åtgärdsprogram fattas i omvärlden och att förtroendet återvänder hos hushåll och företag."
Prognosen för svensk BNP-tillväxt i år reviderar Riksbanken ned från 2,5 procent till 1,7 procent. Räntebanan - prognosen - sänks samtidigt, men det förutskickas att det ändå innebär att räntan höjs nästa år. Detta trots den svaga BNP-utvecklingen.
Med sänkt räntebana antar Riksbanken att årets avtalsrörelse blir återhållsam. Här är frågan om facken lyssnar.
Precis som Socialdemokraternas ordförande
Håkan Juholt har LO snarare valt att närmast blunda för den ekonomiska oron.
Skuldkrisen i Euroländerna spelar en avgörande roll för Riksbankens beslut. Det gäller också för regeringen, och borde gälla för oppositionen.