Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
En av samhällets viktigaste uppgifter är att förbereda barn och unga för vuxenlivet. Den svenska gymnasieskolan, som den ser ut i dag, gör inte det. Välvilja har blandats med bristande insikter och det har lett till oanade konsekvenser. När riksdagen häromveckan fastställde vilka kurser som gymnasieskolorna får erbjuda som fördjupning togs ännu ett viktigt steg mot fullbordandet av en ny gymnasieskola. Dessa reformer är kanske de viktigaste som alliansregeringen kommer att genomföra under sin tid vid makten. Nu är det inte längre möjligt med specialutformade program. Det är på tiden. Utbudet av möjliga alternativ har för länge sedan lämnat alla rimliga proportioner bakom sig. Det utgörs av en sådan myriad av valmöjligheter att blotta omfånget tenderar att kännas löjeväckande, för att inte tala om det stundtals bristfälliga innehållet. Här är ett par godbitar ur gymnasievärldens undervegetation: Passionsprogrammet, där du kan inrikta dig på att bli skejtare eller gamer, det vill säga dataspelare. Uniformsprogrammet som förbereder dig för att bli alltifrån väktare till brandman eller tulltjänsteman. CSI-programmet, med inriktning mot kriminalteknik, något som strikt talat är omöjligt för en gymnasieelev att tillgodogöra sig. Sporthandelsprogrammet, där det ingår i utbildningen att åka på sportevenemang. Specialutformat program - Da Vincikoden. Bara att döpa en utbildning till något dylikt sänder tydliga signaler om hur höga ambitioner man har med utbildningen. Tanken må ha varit god med de specialutformade programmen. Systemet har dock urartat i en tävlan, inte om att tillhandahålla den bästa utbildningen för sådant är tråkigt och svårsålt, utan om att hitta en lite mer skruvad infallsvinkel. Att erbjuda trendigare och ofta mycket lösare former för att bedriva undervisning, och till och med att försöka muta eleverna genom löften om teknisk utrustning. Det är så långt från principen om att skolan är till för att rusta unga människor inför framtiden som man kan komma. Det är praktiskt ogörligt att tillgodogöra sig informationen om alla de olika varianter som finns tillgängliga. För 15-åringen som ska tvingas leva med det valet, är det inte lätt att kritiskt granska informationen. Den som är 15 år är visserligen övertygad om att den vet minst lika mycket om världen som den mest informerade 50-åring, men redan vid 25 vet vi alla att vi misstog oss gruvligt. Att vi har lämnat våra unga vind för våg i detta avseende är inget annat än ett svek. Det är därför glädjande att regeringen tar krafttag för att kvalitetssäkra den svenska gymnasieskolan. Flera skolor skulle dessutom behöva fundera över vad deras uppgift egentligen är.
