Enligt en rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälles utbildningskommission trivs den svenska skolans rektorer med sitt jobb.
Men de trivs inte med sina närmaste uppdragsgivare, kommunalpolitikerna. 43 procent av rektorerna tycker att dessa saknar kompetens.
Misstron är ömsesidig. Nästan en tredjedel av de lokala skolpolitikerna tycker att rektorerna är inkompetenta.
Snälla nån då. Har vi här ännu en förklaring till att skolan inte är så bra som vi vill att den ska vara?
Men det borde i så fall vara ganska lätt att åtgärda.
Sätt alla de missnöjda på skolbänken. Utbilda dem.
SNS föreslår att det blir bättre ordning med rekrytering och urval av rektorer och att det blir en genomtänkt kompetensutveckling för dem som redan har jobbet.
Lika viktig är förstärkning av kompetensen hos huvudmannen, kommunens eller en privat aktör.
Lokala skolpolitiker är väl, eller till och med borde vara, amatörer. De kan vara ytterst engagerade och kunniga. Men, skriver SNS, deras ansvar och befogenheter behöver klarläggas. Det finns risk för osäkerhet hos rektorerna om det är politikerna eller enskilda tjänstemän man ska ha som partner.
Risken ökar för de revirstrider man aldrig kommer ifrån, sådan människan är. I skolpolitiken har lärare, skolledare, huvudmän och stat företrädare angelägna om att utöka sitt inflytande. Det är ganska typiskt att rektorerna enligt SNS upplever den mera avlägsna staten med sina vackra målsättningar som angenämare än kommunalpolitikerna, med kontroll över pengarna.
Sådana här samarbetsproblem brukar lösas genom att kalla på konsulter som för dyra pengar säger till de berörda vad dessa redan vet.
Det borde gå på ett enklare sätt, genom att samtala direkt eller i alla fall via organisationerna. Rektorerna kan känna sig stärkta i sin avgörande ledarroll av att atmosfären är gynnsammare än på många år. Ty i alla fall i ord har Socialdemokraterna anammat den syn på skolan och dess uppdrag som under förfallets årtionden försvarades både av borgerliga och även allt annat än borgerliga opinionsbildare.
Således, en dag före SNS-rapporten, presenterade Ibrahim Baylan, socialdemokratisk skolpolitiker, förslag i samma riktning för rektorerna.
Problem finns kvar. Den av tidigare regeringar misskötta lärarutbildningen leder till fortsatt lärarbrist, särskilt i naturvetenskap.
Respekten för ordning undergrävs när lärare fortsatt straffas i domstol för att de ingriper fysiskt mot ohyfsade elever.
Men det finns alltså ljus. I helheten, tack vare alliansregeringens reformer. Och i detaljer – som i betoningen av rektors viktiga roll.