Tack vare Wikileaks har vi nu fått ettor och nollor på att diplomater, de som har till yrke att uttrycka sig diplomatiskt, inte alltid gör det.
Journalister kan ta ut svängarna mera. Det är därför vi bör lägga på ett rimlighetens raster när Aftonbladet (1/12) förkunnar att "USA-rapport avslöjar Sahlin - S vädjade om hemlig propagandahjälp".
Rapporten behandlar Stockholmsambassadens kontakter med Mona Sahlin och partiets utrikespolitiske talesman Urban Ahlin. De gav råd om vad som skulle förbättra USA:s anseende i Sverige.
USA skulle ha uppmanats göra saker som stärker förbindelserna allmänt och speciellt förståelsen hos svenska folket för den Afghanistanpolitik som Socialdemokraterna ställt upp på, men som kritiseras i partiet.
Om detta skriver Aftonbladet att Sahlin bad om hjälp med sin PR och "propaganda". Det står att hon ansåg fortsatt internationell "inblandning" viktig i Afghanistan.
Propaganda och inblandning - de orden har en negativ klang. Det kunde i stället ha stått att S-topparna tyckte att USA borde sköta sig bättre, även i informationen.
Enligt ambassaden sade sig Mona Sahlin önska fortsatt internationell "involvement", vilket kan översättas engagemang - liksom information ett positivt ord.
Men det är klart, Aftonbladets ordval beskriver en underliggande verklighet.
Det finns ju överallt, inte minst inom det egna partiet, åsikten att Sahlin var ett misstag som blev en olycka. Hennes kritiker har nog inget emot att få fler skäl att döma ut henne, för oärlighet och vingelpetteri, när hon först förfäktar en politik, sedan en annan (i fråga om Afghanistan) för att efter valförlusten förklara att den berodde på att politiken var fel. Alltså en totalsågning av vad hon nyss försvarat.
En annan del av verkligheten är en från kalla kriget kvardröjande självbild att vänster är man om man är emot USA. Kluvenhet finns förvisso i andra partier inför supermaktens yttringar, men det är bara hos Socialdemokraterna den blivit så elakartad att ledarna inte vågar säga vad de innerst inne anser, därför att de tänkta väljarna och i än högre grad de egna aktivisterna förutsätts lida av USA-kritiska reflexer.
I efterhand har Socialdemokraternas dubbelspel under kalla kriget fått godkänt i sak av de borgerliga, mot vilka neutralitetspolitiken användes hemmavid.
Även om USA:s ambassad kan ha övertolkat Mona Sahlin och Urban Ahlin i positiv riktning verkar det som om de nu uppträtt ansvarsfullt i sina kontakter med företrädare för USA.
Men till vänster är detta inte uppskattat. Man vill inte bli lurad - en gång till, av en linje i offentligheten och en annan i slutna rum.
Mona Sahlin är på väg ut. För Urban Ahlin, partistyrelseledamot, ser det inte bra ut.