Lärarförbundet vill ha färre nationella prov. Det är inte svårt att förstå varför. Treorna gör nationella prov i matematik (varav ett muntligt i smågrupper) och svenska (varav en muntlig gruppuppgift och två enskilda muntliga prov). Sexornas och niornas nationella prov består av flera delprov i engelska, matematik, svenska, biologi, fysik eller kemi samt geografi, historia, religion eller samhällskunskap. Ett av varje delprov i engelska, matematik och svenska är en muntlig par- eller gruppuppgift och ett NO-delprov är laborativt.
Skriftliga prov är en sak. Hela klassen gör dem samtidigt. Laborationer liksom muntliga prov som ska ske enskilt, parvis eller i grupp är något helt annat. Det går åt många lektionstimmar innan alla elever i en klass har gjort dem.
Och när proven är genomförda ska de rättas och bedömas. På denna punkt är utbildningsminister Jan Björklund beredd att gå Lärarförbundet till mötes.
Paradoxalt nog har många redan argumenterat för en centraliserad rättning, för att stoppa betygsinflationen. Argumentet har varit att lärare gärna ”snällrättar” sina egna elever, särskilt när bedömningen inbjuder till subjektivitet som vid uppsatsskrivning. Inte oväntat har många lärare protesterat mot den bilden.
Kanske kan den tuffa arbetsbelastningen nu ändå leda till centraliserad rättning. Det vore bra både för att hejda betygsinflationen och för att lärarna ska få mer tid till undervisning.
Det som kan ifrågasättas är vissa av de muntliga och laborativa delproven. Dessa kan inte bedömas externt och de är väldigt tidsödande. Elevers muntliga och laborativa prestationer ska naturligtvis vägas in vid betygssättning, men det betyder inte att de måste testas vid de nationella proven. Undervisande lärare bör rimligen ha god kännedom ändå.
Prov kan aldrig mäta allt, och vissa personer har lättare än andra för att komma till sin rätt i en provsituation där skriftliga frågor ska besvaras på begränsad tid. Det är svårt att komma ifrån misstanken att de muntliga grupptesterna i matematik har kommit till bara för att avdramatisera hela provgrejen. Det är i så fall slöseri med elevernas och lärarnas tid.
Om elever känner sig pressade är det lärarens uppgift att förklara att prov bara är en av flera bedömningsgrunder för betygen. Stressen kan inte ”terapeutas” bort med fler prov.
Med färre muntliga prov och centraliserad rättning får lärarna mer tid för undervisning samtidigt som de nationella proven bättre tjänar sitt huvudsyfte att stödja en likvärdig och rättvis betygssättning.