EU-toppmötena på högsta nivå har avlöst varandra tätt den senaste tiden. Det handlar om hur Grekland ska klara sin statsskuld, hur europeiska bankers kapital ska öka och hur man ska hantera banker som inte kan få fram tillräckligt med eget kapital. Trots alla möten har det varit svårt att finna en klar lösning.
I samband med onsdagens möte med riksdagens EU-nämnd, gjorde statsminister Fredrik Reinfeldt klart att svenska skattebetalares pengar inte ska gå till att rädda Grekland och krisande europeiska banker.
Finansminister Anders Borg i sin tur fokuserar på att bankerna ska betala för att säkra det finansiella systemet. Det är en sund lösning när det gäller alla problem som har att göra med för högt risktagande från bankernas sida.
Våra svenska banker är väldigt starka i ett europeiskt perspektiv. Men de har problem med sin kapitalbas, de skulle alltså behöva ha mer egna pengar. Bankkunder i Sverige bör inte behöva betala när bankerna måste öka sitt eget kapital. Borg anser att ägarna i stället måste acceptera att tjäna mindre pengar.
En moderat finansminister som kritiserar såväl girighet hos banker som slösaktiga och ansvarslösa politiker. Vad har hänt?
Just kritiken mot banker är intressant. Det är en fråga för den traditionella vänstern, eftersom det är ett klassiskt exempel på bankers påstådda girighet, men det är också en fråga för den traditionella borgerligheten. Vissa banker har varit och är de största bidragsmissbrukarna genom tiderna, som tagit enorma summor i skattepengar.
Det ska sägas att Borgs kritik är konstruktiv. Finansministern hoppas att även alliansväljare vill att banker ska simma på egen hand i den fria marknadens hav. Där de kommer få det svårt, om de inte reformerar sig.
Simpel populism säger vän av ordning. Men det geniala med vad vi kallar populism är att det trotsar de ensidiga sympatier som finns i den inramade partipolitiken. I stället spelar den på teman djupt ingrävda under den politiska berggrunden. Den tilltalar en bred allmänhet. Borgs kritik mot banker når väljare även bland tidigare socialdemokrater.
Annars är det en känslig balansgång. Tanken på banker som ondskefulla aktörer i ekonomin är en mörk flod som rinner genom människans historia. Den förvridna tolkningen att banker är en form av sanktionerad stöld, var inspiration för alla kommunistiska och fascistiska diktaturer under 1900-talet. På denna smala linje vinglar nu Occupy Wall Street-rörelsen och dess svenska beundrare.
Sparande, lånande och investeringar genom banker är bra i lagom dos. Det som regeringen bör se till att det är skattebetalarens och den lilla småspararens intressen som sätts i första rummet. Bankägarna har ett eget ansvar.