Med till visshet gränsande sannolikhet kan Moderatledaren Fredrik Reinfeldt måndag kväll gratulera sin norska kollega, Höyres Erna Solberg, som regeringsbildare.
För fyra år sedan gjorde Höyre ett historiskt dåligt val. Återkomsten är spektakulär. I opinionsmätningarna är partiet tillbaka på nivåer från den ”högerbölja” som för 30 år sedan bidrog till att bryta ned den norska socialdemokratins mångåriga dominans.
Höyre har inte behövt presentera sig som ”Nya”. De har inte haft behov av att markera mot en tidigare politik. Men det är uppenbart att Solberg, känd som Jern-Erna när hon var minister, tagit till sig av Nya Moderaternas framgångsrecept, att ändå mer än förr betona det mjuka och sociala.
Det finns sakskäl att byta ut Stoltenberg. Ett man av hänsyn till offren och deras anhöriga talat ganska lågmält om är behovet av att utkräva politiskt ansvar för den underlåtenhet att genomföra redan beslutade säkerhetsåtgärder som kunde ha hindrat Anders Behring Breivik.
Men den mäktiga underströmmen i valrörelsen har nog varit önskan att efter åtta år med Stoltenberg se nya ansikten i regeringen. Norge har vant sig vid skiften därvidlag.
Och då stod Erna Solberg redo. Hon har lämnat de hårda tagen, de konfrontativa utspelen åt rivalen/partnern Fremskrittspartiet. Detta, som med en brokig agenda om ökad frihet, mindre skatt och invandring vann 23 procent i valet 2009, har Solberg bemästrat med vänlighet.
Splittringen har länge varit de borgerligas svaghet. Men nu är det inte bara så att Höyre samsas med Fremskrittspartiet, vilket det tidvis verkat kunna utplånas av. Dessutom har krypskyttet mellan Höyre och de kristliga och liberala Venstre upphört. Alla fyra säger att de kan ha olika åsikter, men förenas av viljan att ge Norge en borglig regering.
Underlaget finns ju. Den borgerliga i oppositionen har länge haft ett klart övertag i opinionen.
Det var nära ett skifte redan 2009. Men då gick det som sagt uselt för Höyre och Arbeiderpartiet gjorde ett bra val, med drygt 35 procent.
Mätningarna på sistone ger olika besked, men det är inte osannolikt att Arbeiderpartiet mister den ställning som största parti det haft sedan 1930-talet. Det skulle nog kännas värre än att mista regeringsmakten.
Ett tidens tecken är utgången av skolvalet för en vecka sedan. Höyre blev störst, 28 procent. Det har inte hänt sedan 80-talet. Arbeiderpartiet kom tvåa. Skolvalen brukar gynna ytterkantspartier, men i år verkar de unga ha samlats i mitten, kring partier omvärlden är vana vid att förknippa med Norge – som ett av de bästa länderna i världen.
Där det allra bästa är att det ligger så nära oss.