Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Årets ekonomipris till Alfred Nobels minne tilldelades tre ekonomer, två i USA och en i Storbritannien, som forskat om "marknader med sökkostnader". Det är betydligt mera samhällstillvänt än det låter, handlar exempelvis om hur det kan finnas arbetslöshet när företagen samtidigt har svårt att hitta arbetskraft. Man behöver knappast forskning för att förstå varför så är fallet. Men det kan underlätta lösningar, när skarpa hjärnor gör över tid och avstånd hållbara analyser av varför det är som det är. Ekonomipriset instiftades 1968 och delades ut första gången året därpå. Det var vid den tid då den nymarxistiska rörelsen nådde sin kulmen. Till vänster har ekonomipriset setts med misstänksamhet. För det är väldigt många amerikaner som fått pris, och det är inte planekonomi och statliga ingrepp som hyllats. Friedrich August von Hayek, som delade priset 1974 med Gunnar Myrdal (S), var en av förra seklets främsta kritiker av kollektivismen, och när priset 1976 gick till Milton Friedman nådde kritiken från vänster stormnivå. Friedman, född 1912, hade utifrån sin forskning och sina livserfarenheter, kommit fram till att det var bäst att staten höll sig borta från marknaden. Hans anhängare kallades nyliberaler. De förknippades med Reagans USA och Thatchers Storbritannien och Pinochets ekonomiska politik i Chile efter kuppen 1973. Så blev "nyliberal" ett skällsord till vänster. Den ekonomiska vetenskapens gräns till politiken är suddig. Ekonomipriset tycks intressera mest när det stöder egna eller motsäger andras uppfattningar om hur samhället bör se ut. Prisutdelarna i Kungliga Vetenskapsakademien verkar vilja gå balansgång, mellan höger och vänster, mellan sifferspäckade teoribyggen och det vardagsnära. Amartya Sen var 1997 en samhällsorienterad forskare om välfärdens villkor; året därpå belönades Robert A Mundell, som forskat om skattesänkningar och utbudsekonomi. Amerikanerna Paul Krugman, 2008, och Joseph E Stiglitz, 2001, är hyperaktiva som opinionsbildare med vänsterstuk medan James M Buchanan väckte jubel till höger när han 1986 belönades för att ha avslöjat hur politikers egenintresse och icke-ekonomiska krafter styr politiken. I fjol värmdes många svenska hjärtan av priset till Ellinor Ostrom, som forskat om hur människor visst förmår samverka till det gemensamma bästa utan enskilt ägande. Ekonomipriset uppmärksammas mest när det är kontroversiellt, alltså ligger nära politiken. Tyvärr är det inte så mysigt som mottot (lånat av George Bernard Shaw) för 1992 års pristagare Gary S Becker. Hans motto löd: "Ekonomi är konsten att göra det mesta av livet".
