I söndags firades landets mödrar, förhoppningsvis med vederbörlig respekt och värme. I måndags flyttades fokus från familjens lilla gemenskap till den större gemenskapen runt Östersjön i samband med den utrikespolitiska tankesmedjan Frivärlds säkerhetspolitiska konferens. Båda dagarna handlade dock om värdet av sammanhållning och vikten av att man visar varandra uppskattning.
Temat för konferensen var Säkerhet runt Baltikum 2013. När Frivärlds ordförande, tillika moderate riksdagsmannen och försvarsdebattören, Mats Johansson hälsat välkommen intog Lettlands försvarsminister, Artis Pabriks, scenen och höll ett uppfriskande öppenhjärtigt anförande.
Nato var givetvis en fråga som genomsyrade stora delar av konferensen och var en naturlig del även av Pabriks tal. Om Sveriges och Finlands tendenser att vänta in att den andre tar första steget, sade Pabriks: "Jag tror att ni kanske borde sluta titta på varandra och göra något i stället."
Den svenska inställningen att man inte behöver gå med i Nato som ändå antas komma till Sveriges räddning om så behövs gav den lettiske försvarsministern inte heller mycket för. Vad sänder det för budskap till oss när ni vill ha vår hjälp men inte vara med och dela på ansvaret, frågade han och efterlyste ökad solidaritet.
Såväl i Pabriks tal som under panelsamtalet mellan försvarsdebattören Mike Winnerstig, The Economists internationelle redaktör Edward Lucas och Utrikespolitiska institutets direktör Anna Jardfelt inskärptes att det inte främst är ett militärt angrepp man är orolig för. Det stora orosmomentet är i stället Rysslands ökade "soft power". Militären och upprustningen av densamma är inte oviktig - en stark militärapparat ger tvärtom ökad soft power.
Rysslands mål är att påverka sin omgivning. Genom att få ökat genomslag för sin totalitära ideologi och genom att visa militär styrka nalkas situationen då människor och organisationer blir alltmer skeptiska mot den liberala demokratin. Det är ett allvarligt hot och kräver att såväl EU som Nato inte drar sig tillbaka utan aktivt driver en liberal demokratisk politisk verksamhet som syns även i de östra medlemsländerna.
Precis som det svenska medlemskapet i EU stärker organisationens demokratiska agenda skulle ett svenskt medlemskap i Nato, utöver att vara solidariskt, stärka organisationens betydelse. Försvar har man inte för bästa falls-scenarier utan för de värsta. Nato behöver Sverige för att trovärdigt kunna hävda att man kan försvara Baltikum, påtalade Karlis Neretnieks, pensionerad generalmajor och ledamot av Kungliga krigsvetenskapsakademien. Att göra det från Centraleuropa vore alltför riskabelt. Först när Sverige blir medlem av Nato, förklarade Neretnieks, kommer Östersjöområdet att nå en rimlig grad av säkerhet.
Vi är en del av en större värld och vi har ett ansvar för vårt närområde och våra granne. Vi vill ha deras hjälp om något händer, vilket är rimligt, men vi gör inte vad vi kan för att ge dem samma säkerhet vi ber om. Vi kan bättre.