Gästen: När Sverige styrs från Visby

Politik2010-07-09 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Inget annat än det praktiska hindrar regering och riksdag att flytta runt i landet. Så nu när Almedalsveckan blivit en etablerad del av Sveriges poliska liv (vem vågar utebli?) är det snarast självklart att regeringen sammanträder där, så som skedde på torsdagen i Visby. Beskedet
härom lämnades i god tid. Ändå var de som ett valår anar rävspel i allt snabba med att kalla det här ett sätt att dra uppmärksamhet från Socialdemokraterna, på den för dem avsatta dagen. Visst, att försöka stjäla uppmärksamhet från motparten är en del av politiken. Men den är även beroende av en känsla av att deltagarna respekterar grundläggande regler, vare sig man är i Stockholm, Visby eller på någon annan plats. Mona Sahlin är knappast särskilt stött. Det var ju regeringens regelmässiga torsdagsträff som ägde rum i Visby. Där fanns redan fler ministrar än i Stockholm. På förhand hade även opinionsbildare vänligt inställda till Alliansen sagt att regeringen måste bjuda på något extra utöver vanliga rutinärenden. Att den föredrog svalkan från Östersjön framför Stockholms kvalmiga Klarakvarter skulle inte duga som motivering . Så medan Gotlands bönder förgäves bett om slut på torkan blev det nu från regeringen i alla fall ett duggregn av manna, över den offentliga sektorn och speciellt skolan. Det har varit snabbt spel i Visby. Alliansen uppskattar nog att de rödgröna bjudit dem goda tillfällen att returnera. I tisdags och onsdags var det rödgröna utspel om skola och vård. Och på torsdagen kunde regeringen svara med att tilldela kommunerna mera pengar för att skydda sjukvård och omsorg under det knala året 2011. Det blir även en större, långsiktig satsning med fokus på grundskolan och de unga. Pengar anslås till undervisning i matematik, till lärlingsutbildning, och utveckling av lärarnas kompetens. Statsminister Reinfeldt säger att linjen är att fortlöpande pröva behovet av statliga bidrag till kommunerna. Regeringen vill å ena sidan vara trogen sitt ansvar att vårda de offentliga finanserna. Å andra sidan befinner den sig ett valår som detta i ett överbjudsrace med oppositionen. Det är en vansklig balansgång, även för Mona Sahlin. Det märks att politikerna inte är riktigt säkra på om det lönar sig bäst att framstå som ansvarskännande och försiktiga eller som medkännande och generösa. Det är inte helt lätt för vanliga väljare att se vad siffrorna innebär i praktiken. Desto mindre som regering och opposition summerar varandras uppgifter olika. Men det underlättar bedömningen av effekten om man beaktar att Alliansen satsar i verksamheter man förnyat sedan snart fyra år. Man häller nytt vin i nya läglar. De rödgröna anser i grunden att det var bättre förr. Och slår sitt nya vin i gamla läglar. Det var fel, redan på bibelns tid.