Varför alla dessa tatueringar? Det är en fråga som är svår att inte ställa sig då man ser svenska folket om sommaren. Ibland känns det som om var och varannan person är tatuerad.
I de flesta andra västländer är tatueringar någonting ovanligt som uttrycker utanförskap i förhållande till majoriteten. Men i Sverige börjar tatueringar, åtminstone i den yngre generationen, nästan betyda motsatsen. Det är rebelliskt att inte ha en tatuering.
Med tanke på tatueringens historiska samband med utanförskap och brottslighet finns det skäl att höja på ögonbrynen. Vad säger tatueringarna om vårt samhälle? Varför tatuerar sig svenskar mer än andra och varför händer det just nu? Mängden tatueringar blir tveklöst ett av kännetecknen för vår samtid.
Den brittiske socialläkaren Anthony Daniels har under namnet Theodore Dalrymple blivit känd för sina böcker om utanförskapskulturer och vad britterna kallar antisocial behaviour.
Dalrymple lägger särskilt vikt vid tatueringar som markörer av en människas otillräknelighet. En tatuering skvallrar ofta om att bäraren, åtminstone då han eller hon lät göra tatueringen, saknade vad som skulle kunna kallas en kronologisk livssyn. Med det menas att den tatuerade inte inser att det kommer en morgondag och att det som känns snyggt och häftigt för stunden kanske ser fult och löjligt ut om tio år.
Den bristande insikten om det mänskliga livets ständiga förändring och framtidens beroende av nutiden är något som de tatuerade delar med många människor som brottas med missbruk eller en kriminell livsstil.
Kanske är det också det sambandet som får många av oss att tycka att tatueringar ser otäcka ut. Vi gör medvetet eller omedvetet en koppling mellan tatueringar och våldsamt eller oansvarigt beteende.
I takt med att tatuerandet blivit vanligare har naturligtvis en viss tillvänjning skett. Vi utgår inte länge ifrån att någon med tatuering är kåk- eller
sjöfarare. Tatueringar är heller inget givet hinder för anställning, ens i arbeten där krav på stort omdöme ingår. Tatueringen har blivit Svensson.
Enligt P3 Nyheter görs många tatueringar idag av glada amatörer som har en gaddningsmaskin hemma på kammaren. Det leder till att det blir
vanligare med ansikts- och handtatueringar, samt att sjukdomar riskerar att spridas via smutsiga nålar. Situationen har fått många etablerade
tatuerare att efterfråga ett tydligare regelverk. Det är ett utmärkt förslag.
En tatuering är att betrakta som ett ingrepp med stora sociala konsekvenser för individer. Det bör finnas en tydlig uppsättning regler som hanterar vem som får tatuera. Vem som får bli tatuerad och var på kroppen det får ske. När överträdelser inträffar. Till exempel då en minderårig blivit tatuerad, är det viktigt att lagen kräver ansvar.