Socialdemokraternas strategi inför riksdagsvalet 2014 är att satsa på landsbygdspolitik. Målet är att ta röster från Centerpartiet så att C hamnar under riksdagsspärren (SvD 21/8).
Det är en begriplig strategi. Eftersom Sverigedemokraterna ser ut att öka sitt väljarstöd jämfört med valet 2010 blir det svårt för något av blocken att få egen majoritet. De rödgrönas chans uppstår om något av de små borgerliga partierna åker ut ur riksdagen. Och S har rimligen lättare att locka väljare från Centerpartiet än från Kristdemokraterna.
Centerpartiet har också öppnat för att utmanas. Tidigare ”ägde” C landsbygdsfrågorna på samma sätt som Folkpartiet äger skolan, Vänsterpartiet äger motståndet mot privata alternativ i välfärden och Sverigedemokraterna äger motståndet mot invandring. Men så kom turbulensen kring förslaget till partiprogram, och C kom att förknippas mer med månggifte, fri invandring och slopad arvsrätt än med landsbygdspolitik. Naturligtvis utnyttjar andra partier en sådan blotta.
Men S-planen för att putta C ur riksdagen krockar med den andra delen av Socialdemokraternas strategi; att gå till val som ett eget alternativ och inte binda upp sig för något regeringssamarbete.
Väljarna vet nämligen att S inte kommer att bilda någon regering där inte Miljöpartiet ingår.
Och Miljöpartiet är inte landsbygdens parti. Att höja bensinskatten, införa kilometerskatt på lastbilar, kräva att djur ska ha rätt till naturligt beteende och att pälsindustrin avskaffas, bestraffa allt jordbruk som inte är ekologiskt, stärka strandskyddet, krama vargen, kräva en trafikpolitik som gynnar cykeln och så vidare – det är en politik som är skräddarsydd för stadsbor, inte för landsbygden. Detta syns tydligt i valresultatet från riksdagsvalet 2010, där MP gick som allra bäst i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö, men fick risiga siffror i Norrbotten, Västernorrland, Blekinge, Jönköping samt norra och östra Skåne.
När S försöker attrahera landsbygdsväljare så vet dessa väljare att de i slutändan riskerar att få leva med MP:s landsbygdsfientliga politik. När S och MP ska förhandla fram en gemensam politik är sannolikheten nämligen stor att S prioriterar sina traditionella hjärtefrågor framför en landsbygdspolitik som bara var ett strategiskt vapen för att putta Centern ur riksdagen.
Dilemmat gäller för övrigt alla frågor där S och MP har olika uppfattningar, som arbetskraftsinvandring och betyg. Den som röstar på det ena riskerar att få det andra. Socialdemokraterna tror kanske att de maximerar rösterna genom att gå till val som fristående, icke-kompromissat alternativ. Men potentiella S-väljare kan skrämmas bort av att inte veta vilka frågor Löfven ger bort till MP.