MODERATERNAS nye skolpolitiske talesman Tomas Tobé föreslår att alla sexåringar ska göra ett mognadstest inför skolstarten. Detta i syfte att lättare och i god tid kunna upptäcka de som behöver extra stöd i första klass.
Det är säkert en genuin välvilja, blandat med väljarpopulism, som ligger bakom detta utspel. Men det skulle riskera att bli en björntjänst för Sveriges alla sexåringar. Ett stort obligatoriskt mognadstest landet över, som trubbigt dikteras ovanifrån, skulle lätt leda fel.
I Sverige har det varit brukligt att barn tillåts vara äventyrliga och busiga. Men en tidsanda, där barn tidigare tilläts vara just barn, har idag övergått till något helt annat.
Synen på barndomen och barnet har förändrats. Mammor och pappor frågar sig hur det ska gå på dagis och i årskurs ett? Barn blir lönsamma och en målgrupp. Det är en allmän trend i Sverige, på fokuserandet att allt ska vara säkert, tryggt och tillrättalagt för barn. Samtidigt som barn förvandlas till vuxna, och vuxna till barn.
Barns hjärnor utvecklas i olika takt. En del har inte ha några problem med studieminnet vid sex års ålder, medan andra har en något senare utveckling. Man går i skolan för att lära sig.
Önskvärt är inte en samhällsutveckling där ett fullt normalt barn blir stämplad i pannan att hon eller han är omoget. Då blir det lätt lite olustigt. Inte för att barnen skulle vara omogna, utan för att de faktiskt inte är det. De kan leda till poserande med diagnoser. Att barn ger upp i tidig ålder därför att det står på ett papper att de är för omogna för lärande.
Skolpolitiker bör inte ge sig in på pedagogik, utan ägna sig åt skolsystemet i sig. Mognadstester av sexåringar bör inte vara skolpolitik. Frågan tillhör de som har uppgiften att driva undervisningen, i detta fall förskolelärarna.
Det bör vara en självklar del av förskolelärarnas arbete att följa kapitel 3 i skollagen: Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.
Politiker bör arbeta med ramarna för skolväsendet, inte lägga sig i yrkeskårens utförande för att nå de krav som redan idag ställs på skolan. Det som behövs är att lågstadielärare och föräldrar hjälper sina barn att öva på att läsa, skriva och räkna.
Att lärare får fler karriärsteg, lärarlöner som lockar till sig de bästa och en fokus på kunskap. Men också att barn får leka, skoja och fantisera, det som hör barndomen till, utan att bli stämplade som omogna.