Hur många trötta föräldrar har inte löst problemet med middagsmålet genom att helt enkelt dra iväg till McDonald’s? Happy Meal gör många gånger skäl för sitt namn. Föräldrarna får en paus. Barnen äter utan att bråka.
Men ganska få förknippar McDonald’s med hälsomat. Här serveras stekta hamburgare, pommes frites, friterad kyckling, äppelpaj, glass och läsk.
De senaste decenniernas utveckling när det gäller övervikt bland barn är alarmerande. 1988 var bara fem procent av barnen överviktiga. Idag
är motsvarande siffra upp emot 20 procent. Barn som lider av fetma, alltså mycket kraftig övervikt, är fem procent.
Från USA kom i veckan nyheten att kritiken mot McDonald’s Happy Meal har gjort att företaget beslutat göra om innehållet.
Konsumentföreningar har tvingat fram en sänkning av kaloriinnehållet. Bör svenska myndigheter göra något liknande, för att rensa upp i snabbmatsträsket?
Det är tveksamt. Mycket talar nämligen för att vi äntligen har sett ett trendbrott när det gäller barns övervikt och matvanor. Folkhälsoinstitutet noterar att ökningen av överviktiga barn har minskat.
Intaget av kalorier har gått ned och intaget av frukt och grönsaker har gått upp.
Fortfarande ligger dock näringsintaget över Livsmedelsverkets rekommenderade nivåer. Därtill slukar barn fortfarande kalorier på fel sätt
genom läsk, kakor och godis, vilket ger mycket näring i form av socker men för lite av andra näringsämnen.
Svenska McDonald’s har också anpassat sig till denna utveckling. Den förändring av Happy Meal som nu ska genomföras i USA gjordes i Sverige redan för fyra år sedan, på kundernas begäran.
Folkhälsopolitik är svårt att bedriva. Att stifta lag om vilken mat folk ska äta faller på sin egen orimlighet. Att lägga skatt på fett och socker har diskuterats, men uppfattas även det av många som ett onödigt ingripande i deras liv, för att inte tala om den gigantiska byråkrati som skulle
behövas för att se till att fett- och sockerskatten följs.
I Sverige finns det många som förväntar sig att myndigheterna ska ta initiativet när det gäller att lösa samhälleliga problem. Det finns en mycket stark tilltro till statens förmåga att förklara för oss hur vi ska leva våra liv.
För den som hellre ser en stat som försiktigt agerar i bakgrunden medan medborgarna reder ut sina problem på egen hand är utveckling på
folkhälsoområdet mycket välkommen. Det är ett kvitto på att även svenskar kan tänka själva.