SKILLNADER MELLAN EU-länders skatte- och avgiftssystem utnyttjas för att konkurrera ut svenska företag. Åtminstone enligt LO:s nysläppta rapport "Vinnare och förlorare - om konkurrens med arbetskraftskostnader inom EU". Så enkelt är dock inte fallet.
Rapporten är en lång känslomässig utläggning för att begränsa EU:s mest framgångsrika del: den fria, inre marknaden. Det går dessvärre hand i hand med LO:s motstånd mot arbetskraftsinvandring. Retoriken är bekant, men i riksdagen är det normalt inte Socialdemokraterna som ger uttryck för den.
Skillnader mellan olika EU-länders skatte- och avgiftssystem gör att skrupellösa företag kan välja utstationeringsländer och därmed få ner sociala avgifter och därmed kostnaden för arbetskraften. Dessutom, menar man i rapporten, "tycks" det vara på det viset att somliga företag inte faktiskt betalar skatter och avgifter enligt gällande regler. Knappast samtidens skarpaste anklagelse. Dessutom är det en fråga främst för det land där avgifterna och skatterna skulle ha betalats.
Det konstateras även att den svenska staten förlorar pengar på en internationell marknad när skatter och avgifter är märkbart högre här. Dessvärre landar man i slutsatsen att det är den internationella konkurrensen det är fel på, inte nivån på de svenska skatterna och avgifterna. För att åtgärda detta och "återupprätta en konkurrens på lika villkor", utan "smutskonkurrens", levererar LO ett antal förslag.
Att en del länder är väl lössläppta i sin hantering av A1-intyg, som visar tillämplig lagstiftning, är inte bra och en skärpning är möjligen på sin plats. Men rapportens förslag på inhemska åtgärder omfattar även fenomenet huvudentreprenörsansvar, ett otyg som vädrades senast i avtalsrörelsen.
Det är i viss mån förståeligt om det vid en första anblick kan verka vettigt. Huvudentreprenören görs ansvarig för att alla aktörer i ett projekt följer relevanta lagar och avtal. Men det är förrädiskt, kontraproduktivt och onödigt.
Sanktioner och belöningar ska i regel placeras så nära beslutsfattandet som möjligt för att öka sannolikheten att få avsedd effekt. Om ansvaret flyttas från underentreprenörerna minskar deras benägenhet att göra rätt för sig. Ansvaret ligger ju någon annanstans. Därmed riskerar förslaget att öka problemets omfattning.
Förslaget medför även en betydande risk för att viljan att anlita underentreprenörer från andra EU-länder minskar. Dessutom finns redan lagar och myndigheter för de situationer förslaget skjuter in sig på. Det är redan möjligt att rättsligt pröva vem som ansvarar för exempelvis löner.
LO:s förslag handlar inte så mycket om att laga något som inte är trasigt, som att försöka krossa det med en hammare. Det duger inte.