DET VAR en helt vanlig söndagseftermiddag i slutet av mars. Carl-Erik promenerade med sin hund till Hemköp för att handla. Han kunde aldrig ana att han snart skulle misshandlas grovt och nästan dödas.
Carl-Erik, en 61-årig man med hjärtbesvär, kom ut från butiken och såg ett gäng ungdomar reta hans hund. Med all rätt blev han upprörd och sa ifrån. Det skulle bli det sista han gjorde innan han vaknade upp ur sin koma två månader senare.
Han blev slagen till marken och brutalt misshandlad. Flera sparkar riktades mot huvudet och både skallbenet och käken krossades. En 39-årig man försökte stoppa våldet, men var chanslös mot gänget.
Misshandeln avslutades med att en av gärningsmannen tog sats och utdelade en sista hård spark rakt mot Carl-Eriks huvud. Samtidigt som han skrattade.
Carl-Erik fick en allvarlig hjärnblödning och behövde opereras flera gånger. Han hamnade i koma och svävade mellan liv och död. Tack vare tur och kvalificerad sjukvård vaknade han upp efter två månader. Efter fyra månader kunde han lämna sjukhuset - i rullstol.
Han kan inte se ordentligt med ena ögat och har fått mycket svårt att tala. Han har svårt att röra sig och har ett konstgjort luftrör som skaver i halsen. Han har årslånga minnesluckor och måste skriva ner saker på lappar för att minnas dem från en dag till en annan.
Från början anhölls sju ungdomar. Men enbart två kunde åtalas. En 15-åring och en 16-åring ställdes inför rätta och i tisdags dömdes de för grov misshandel.
Men någon rättvisa skipades knappast.
De båda gärningsmännen har hela tiden försökt slingra sig. De har ändrat sina berättelser och påstått att de hotats av polisen. De har hävdat att de agerat i självförsvar och varken bett om ursäkt eller visat ånger.
Under rättegången uppträdde de kaxigt och skrattade. På Facebook laddade de upp en bild från rättssalen, trots fotoförbud, där de log glatt till kommentaren "Ahla rättegång paus haha".
Påföljden bestämdes till ungdomsvård och ungdomstjänst, 100 respektive 70 timmar. Det innebär i praktiken oavlönat arbete under kortare arbetspass ett par gånger i veckan, samt samtal om impulskontroll hos socialtjänsten.
Inte mycket till straff. Och faktiskt inget straff alls i juridisk mening, då enbart böter och fängelse är egentliga straff.
Domen må vara juridiskt korrekt, men är moraliskt vedervärdig.
Det handlar inte bara om att brottsoffer förtjänar upprättelse, utan lika mycket om allas vår egen trygghet. Något är fel när gärningsmännen kan skratta domstolen och brottsoffret i ansiktet.