Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Jordbävningen i Haiti är ett svårt slag mot ett land som länge varit sinnebilden av en misslyckad stat, med en våldsam historia av utländsk övermakt, slaveri och dåliga ledare, och utsatt för vädrets nycker, beläget som landet är i det karibiska orkanbältet. Samtidigt innebär just Haitis till synes permanenta elände och kris att det har funnits en hög beredskap. Landet är i praktiken ställt under FN:s förmyndarskap. Här finns 9.000 soldater i FN:s fredsbevarande styrka. Deras effektivitet inledningsvis påverkades dock av att FN:s högkvarter i Port au Prince lagts i ruiner - med många offer även där. Beredskap, mental och praktisk, har även funnits i omvärlden. Som biståndsminister Gunilla Carlsson (M) påpekar, vi har lärt oss av tsunamikatastrofen för fem år sedan. När alla vill göra något behövs samordning, i förväg, och resurser, avsatta i förväg. Det är fallet nu, säger Gunilla Carlsson. Röda korset beräknar antalet drabbade till kanske tre miljoner människor, alltså en tredjedel av landets inemot tio miljoner invånare. Vita huset insåg snabbt katastrofens omfattning och lovade att göra allt för att hjälpa. Ett hangarfartyg sändes iväg för att tjäna som kommunikationscentrum, när kaos råder på fastlandet. Orsaken till att naturkatastrofer får sådana följder i Haiti är att politiken inte kunnat göra något åt den snabba folkökningen som lett till hårt tryck på naturen, med nedhuggning av skogarna i landet. I Port au Prince dog tusentals människor i hus som aldrig borde ha byggts, på kalhuggna sluttningar. Det var likadant 2008, när häftiga regn utlöste jordskred och hus störtade samman. Som USA:s president från 1993 arbetade Bill Clinton för att få slut på Haitis militärdiktatur och återinsätta en folkvald president i ämbetet. Clinton är nu FN:s speciella ombud med uppdrag att förverkliga landets långsiktiga utveckling, samordna biståndet utifrån och engagera alla de haitier, kanske en miljon, som bor i USA och andra länder. Clinton säger att han vid sina besök i landet och i kontakt med haitier fascinerats av både möjligheterna och riskerna i detta land där människor aldrig mist hoppet, trots vanstyre och fattigdom. Inför fasorna i Haiti mobiliseras den internationella solidariteten. Men katastrofen borde innebära att man, precis som Bill Clinton manar, tänker ett varv till. Haiti kan inte för evigt förbli ett land som bara överlever tack vare bistånd utifrån - från den ena katastrofen till nästa.
