Har Sverige under den borgerliga regeringen blivit ett kallt och avvisande land som vänder människor i nöd ryggen? Är migrationsminister Tobias Billström en ond människa, kanske till och med rasist? Det enda rimliga svaret på dessa frågor är nej. Ändå kommer en aldrig sinande ström av påståendet av det här slaget från opinionsbildare på vänsterkanten. Verkligheten ser dock annorlunda ut.
Förra året var Sverige världens femte största mottagarland. Totalt tog de fem största mottagarländerna emot 53 procent av asylansökningarna i den industrialiserade världen. I vanliga fall kniper vi fjärdeplatsen men konflikterna i den arabiska vårens fotspår medförde en explosionsartad ökning av asylsökande i Italien. USA, Frankrike och Tyskland tar däremot regelbundet emot fler asylsökande än vad Sverige gör.
I absoluta tal hör Sverige alltså till toppen. Om man sätter statistiken i relation till ländernas storlek, antingen befolkningens eller ekonomins, är Sverige i uppenbar särklass. Vi ligger konsekvent i toppen vad gäller flyktingmottagande i absoluta tal; när det gäller ensamkommande så kallade flyktingbarn är vi nummer ett i västvärlden med en förkrossande marginal.
Den som kan dra sig till minnes en svensk minister som uttalar sig negativt om invandring eller invandrare får söka sig tillbaka till den förra regeringen. Göran Persson och hans socialdemokratiska regering hade en betydligt mer kritisk syn på invandring än vad Fredrik Reinfeldts har. Persson drog sig inte för att lufta sina farhågor ens gentemot den fria rörligheten inom EU. Skulle en borgerlig minister bli påkommen med termer som "social turism" vore karriären sannolikt ett minne blott.
Ändå utgår all medierapportering från tanken att Sverige har havererat humanistiskt. De senaste dagarna har det rapporterats om en 18-årig asylsökande som sänts tillbaka till Italien. Det är helt i enlighet med Dublinförordningens regler: En ansökan om asyl ska göras i det första europeiska land den asylsökande kommer till. Italien är en del av EU och lyder under samma regler som Sverige; det ska krävas väldigt mycket innan Sverige frångår reglerna.
Ett av de anförda argumenten är att flyktingmottagandet är sämre i Italien än i Sverige. Men tanken kan knappast vara att ta emot världens alla asylsökande. Att länder som Danmark och Finland, som tar emot en bråkdel så många ensamkommande flyktingbarn som Sverige gör, nu framhålls som goda föredömen avslöjar vilket fantasifoster vänsterns kritik faktiskt är.
Sverige är ett av världens mest generösa länder när det gäller att ta emot människor. Den moderna asylpolitiken är dessutom i allt väsentligt ett barn av den borgerliga politik som förts.