Åldersgränserna i pensionssystemet kommer sannolikt att höjas, avslöjade DN i torsdags. En statlig utredning vill att gränsen för när man tidigast får ta ut den statliga ålderspensionen höjs från 61 till 63 år, och att gränsen för hur länge man har rätt att jobba höjs från 67 till 69 år.
Att vi generellt måste jobba längre beror på den trevliga omständigheten att medellivslängden ökar. När folkpensionen infördes för 100 år sedan sattes åldersgränsen till 67 år. Då var den förväntade medellivslängden inte ens 60 år. I dag är den cirka 84 år för kvinnor och 80 år för män. Vi måste alltså jobba längre, om inte pensionerna ska bli väldigt låga.
Men hur länge man arbetar avgörs inte bara av pensionsåldern, utan också av åldern då man träder in på arbetsmarknaden. Många ungdomar som gått yrkesinriktade gymnasieutbildningar börjar jobba vid 19. Personer som går långa och kanske flera högskoleutbildningar börjar arbeta betydligt senare.
LO-fack som Kommunal och IF Metall protesterar vilt när det talas om höjd pensionsålder, de påpekar att många av deras medlemmar har utslitna kroppar och inte ens klarar att jobba till 60. De påpekar däremot inte det självklara: Att många LO-medlemmar börjar jobba i 19-årsåldern och alltså har arbetat i över 40 år när de fyller 60, när många tjänstemän och akademiker inte ens har arbetat i 30 år.
För LO borde den prioriterade pensionsfrågan därför vara att även unga löntagare ska tjäna in till pensionen. I dag har nämligen avtalen om tjänstepension åldersgränser, så att arbetsgivaren börjar betala premier till tjänstepensionen först när löntagaren når en viss ålder (till exempel 25). Om detta åtgärdas, och åldersgränsen för när man tidigast får ta ut statlig pension inte höjs, så borde inte LO ha några invändningar mot att pigga tjänstemän och akademiker får fortsätta att jobba även efter 67. Den som levde på studiemedel och nudlar fram till 30-årsåldern måste också få chans att hinna tjäna ihop till en vettig pension.
För högavlönade akademiker finns en motsvarande orättvisa. När LO-medlemmarna inte får tillgodoräkna sig alla år de arbetar fullt ut, får högavlönade på grund av inbyggda tak inte tillgodoräkna sig hela lönen - trots att arbetsgivaren betalar pensionsavgift på hela lönen.
Pensionssystemet är helt enkelt för mycket omfördelning och för litet rak försäkring. Om pensionens storlek avgjordes av hur många år man jobbat till vilken lön, skulle nog få protestera mot att den som vill får jobba även på ålderns höst.
Men när alla ska tryckas in i samma form - gå i pension ungefär samtidigt, inte tjäna över vissa tak - tar avundsjukan över. Då får ingen jobba längre och få litet mer i pension, trots att detta behövs när medellivslängden stiger.