Anledningen till att skalvet fick sådana enorma konsekvenser var att landet redan var ekonomiskt utsatt och hade en svag infrastruktur. Jordskalvet i Chile samma år var långt mycket kraftigare men hade inte i närheten så katastrofala följder som det i Haiti.
En sanning är oftast för komplex för att direkt kunna förklaras i rubriker och korta nyhetsinslag. Bakom en katastrof finns faktorer, förklaringar och orsaker som det inte finns plats för i den omedelbara nyhetsrapporteringen.
I Somalia är det politiskt ledarskap, eller ska vi säga avsaknaden av det samma, som är en av de där bakomliggande faktorerna. Vi behöver och ska ge ekonomisk hjälp till de drabbade, trots att det har visat sig att hjälpen inte alltid kommer fram, utan blir förstörd eller stulen av militanta al-Shabaab. Den svenska staten, med en tradition av generöst bistånd har gjort rätt i att ge mer än budgeterat och de privata gåvorna genom olika organisationer är imponerande.
Trots alla de insatserna och de akuta behov de fyller är de inte lösningen på grundproblemen. Orsakerna till katastrofen ligger som sagt några lager bakom. Den akuta krisen vi har sett och ser nu är en följd av något som har pågått länge.
Det finns flera dimensioner att ta hänsyn till. Dels de akuta, de människor som är direkt lidande måste få hjälp. Det finns det ett globalt ansvar för, det går inte i ett sådant läge hänvisa till att de rättigheter alla människor är tillskrivna ska uppfyllas av den egna staten. Det är en grundbult i förmågan att leva upp till de mänskliga rättigheterna, men när så inte sker finns det ett ansvar som sträcker sig utanför de egna gränserna.
Men det finns också en möjlighet att gå djupare och åstadkomma något som på riktigt kan leda till att fortsatta torkperioder inte kommer leda till katastrofer av denna dimension. För precis som ytterligare en jordbävning i Haiti inte behöver få samma konsekvenser om grundproblemen behandlas - att infrastrukturen görs om och byggnaderna görs starkare och mer hållbara - är det möjligt att förhindra att kommande torkperioder leder till massvält.
Somalia har aldrig haft ett stabilt demokratiskt styre. Krigsherrar och klaner har turats om att slita landet isär och ingen har behövt ta ansvaret. Befolkningen har däremot tvingats ta konsekvenserna. När hjälporganisationer och privatpersoner gör sin del genom att leverera akut hjälp till de i behov är det upp till de aktörer som har möjlighet att ställa ledare till svars.
Grundproblemet heter nämligen korruption och maktmissbruk, inte matbrist. Det är en dimension ingen hjälporganisation kan göra något åt.