DET ÄR I DAG 94 ÅR SEDAN storfurstendömet Finland år 1917 förklarade sig självständigt från Ryssland och blev Nordens första republik. Traditionsenligt firas självständighetsdagen med presidentens mottagning på slottet i Helsingfors och runtom i tusen sjöars land tänds levande ljus i de adventspyntade fönstren.
Också i Sverige firas 6 december, inte minst bland de 440.000 personer som är finländska medborgare, är födda i Finland eller har minst en förälder född där. Sverige har alltsedan förlusten av Finland 1809 slutit upp bakom grannen i öst, om än inte alltid officiellt.
Finlands geografiska läge har också stundtals varit Sveriges lycka. Sverige förskonades både från Moskvainitierat revolutionsförsök 1918 och sovjetiskt angrepp 1939. Det var till stor del det begränsade manöverutrymmet i utrikespolitiken under efterkrigstiden som gjorde att Finland snabbt valde att bli medlem i EU då möjligheten gavs 1995. Det var i sin tur avgörande för det svenska EU-inträdet.
Finland är naturligt nog det land där svenskt näringsliv har investerat störst summor - över hälften av alla utländska investeringar i Finland görs av svenska bolag. Nästan 60.000 svenskar är i sin tur sysselsatta i finskägda företag. Men en betydande skillnad länderna emellan är förstås att Finland - tyvärr, säger nog allt fler i dag - anslöt sig till euro-samarbetet. Som ett av få euroländer med ordning i statsfinanserna, antas Finland nu vara den hetaste kandidaten att frivilligt lämna valutasamarbetet. Det lilla landets betydelse för projektet är förvisso marginell, men ett frivilligt avhopp skulle antagligen få större aktörer att snabbt följa samma väg.
I Tyskland har frågan om ett nordeuropeiskt valutasamarbete, innefattande Sverige, åter hamnat på agendan.
Den finska erfarenheten av Ryssland, landets näst största kund efter Tyskland, kan då vara en fördel när det kommer till ett fördjupat samarbete i Östersjöregionen. Efter söndagens kritiserade val till den ryska duman står det klart att Putins maktparti sitter kvar vid makten i ytterligare fem år. 20 år efter Sovjetunionens fall förväntas Moskva fortsätta på den inslagna vägen med upprustning och en aggressiv energipolitik gentemot EU.
I Finland finns vissa förhoppningar om att den borgerliga presidentkandidaten Sauli Niinistö efter valet 2012 ska öppna dörren för finländskt Nato-medlemskap, en otänkbarhet under 1990-talet och något president Halonen kraftfullt motsatt sig. Det är ett incitament för Ryssland, som förstås vill undvika att frågan diskuteras på riktigt i Helsingfors, att närma sig Finland.
Så uppvaktas den 94-åriga republiken mer än någonsin - både från Väst och Öst - och kan spela en betydelsefull roll som brobyggare i ett allt mer oroligt Europa.