Sverige är ett snålt land som förstör den globala återhämtningen.
Det är åtminstone innebörden av den kritik som Internationella valutafonden, IMF, levererade i förra veckan. Sverige är inte det enda landet som kritiseras på grund av sitt överskott i utbytet med omvärlden. Även Tyskland och flera av Asiens tigerekonomier, bland dem Kina, fick sig en släng av sleven.
Vad IMF stör sig på är att Sverige har ett överskott i bytesbalansen. Väldigt enkelt kan man säga att vi sparar för mycket och lånar för lite. Den som nu tycker att det är en märklig kritik, i en värld där länder med stora skuldproblem är kraftigt överrepresenterade, kan vara lugn.
Sparande är nämligen en dygd, oaktat vad IMF har för åsikter. Likaså är slöseri en last. Ett av världens stora problem är just att många länder, särskilt i väst, har haft en enastående förmåga att leva långt över sina tillgångar.
Sverige gör det inte, och det ska vi vara glada för. Här kan vi nu till och med diskutera huruvida ett nytt jobbskatteavdrag ska införas. Få länder förunnat, och omöjligt utan de sunda statsfinanserna.
Världens krisande länder skulle visserligen må bra av att exempelvis få sälja mer varor. Det skulle tveklöst förbättra situationen för dem.
Men precis som det inte är konsumenternas fel att ett företag, vars produkter ingen vill köpa, går under, är det inte svenskarnas fel att vi inte importerar mer än vi gör.
Ett annat, och i ärlighetens namn mer sannolikt, sätt att åtgärda "problemet" med den svenska bytesbalansen är att låna pengar. Om vi lånade motsvarande ungefär sju procent av BNP skulle vi snabbt trolla bort det överskott som de enligt IMF snikna svenskarna berövar världen. Det är en linje som förespråkas av många socialdemokrater och praktiskt taget alla vänsterpartister. Klart att vi ska låna pengar, det är ju så billigt!
Att låna pengar må vara gynnsamt för en del, sällan för den som lånar, men ändå, och villkoren må vara bättre än på väldigt länge. Men det är ändå pengar som ska betalas tillbaka.
Lån ska aldrig tas lättvindigt, aldrig på grund av att det är billigt. Den som är satt i skuld är inte fri, lyder ett gammalt talesätt på senare tid populariserat av Göran Persson. Det är sant.
Det är heller inte vår uppgift att gjuta liv i andra länders ekonomier. Det ansvaret vilar enbart på deras egna axlar. Vill IMF ändå betrakta det svenska folket som snålt så får IMF göra det. Sparsamhet är en dygd och om det nu är en svensk sådan - desto bättre.
Finansminister Anders Borg, den svenska snålheten personifierad, gör rätt i att inte ta IMF:s kritik på allvar.
Viss kritik tjänar inte så mycket till att peka ut brister utan är mer ett kvitto på uppvisade förtjänster.
IMF borde fokusera på att få krisländerna att sköta sina ekonomier i stället för att klaga på länder med välskötta finanser.