De nationella proven som ska bidra till att betygen blir likvärdiga och rättvisa är en ständig källa till konflikt.
Å ena sidan finns det rektorer och lärare som inte respekterar syftet med proven. Å andra sidan är själva provkonstruktionen inte alltid genomtänkt.
Muntliga matteprov som ska genomföras i smågrupper bidrar inte till transparens, men är tidstjuvar för lärarna. Uppsatsämnen som förutsätter en feministisk övertygelse (som niornas uppsats i våras gjorde) borde inte förekomma – betänk reaktionerna om uppsatsämnena i stället förutsatte att eleverna var troende kristna eller övertygade nationalister.
När Skolinspektionen nu har rättat om nationella prov aktualiseras ett annat problem: Samma elevlösning bedöms ofta helt olika av olika lärare. Bedömningarna spretar åt olika håll, men det finns tydliga tendenser. Elevens egen lärare sätter ”snällare” betyg än omrättaren, och friskolor är ”snällare” än kommunala skolor. Lärare och omrättare är överens om låga betyg men oeniga när det gäller höga betyg, och uppsatser är mer svårbedömda än kortsvarsfrågor och flervalsuppgifter.
Den enkla lösningen skulle vara att göra om alla nationella prov enligt högskoleprovsmodellen. Då är säkerheten rigorös, med vakter och legkontroll. Provet består enbart av flervalsuppgifter och svaren rättas maskinellt.
Kruxet är att en av grund- och gymnasieskolans viktigaste uppgifter är att lära eleverna att uttrycka sig i skrift. Den förmågan låter sig inte mätas genom flervalsuppgifter och maskinell rättning.
Därför är det oroväckande att Skolinspektionen vill se en utredning av för- och nackdelar med uppsatsdelar i de nationella proven. Visst är det svårt att åstadkomma en likvärdig bedömning av uppsatser, subjektiva inslag är ofrånkomliga. Men när den ena högskolan efter den andra larmar om att nybörjarstudenterna inte kan uttrycka sig i skrift – trots att många av dem har höga svenskbetyg från gymnasiet – då är det Inte läge att ta bort uppsatserna från de nationella proven"
En sådan åtgärd skulle leda till att grund- och gymnasieskolorna arbetade ännu mindre med elevernas skrivförmåga, och larmrapporterna från högskolorna skulle ljuda ännu högre.
Lösningen är i stället att få rektorer, lärare, provkonstruktörer och Skolverket att ta de nationella proven på större allvar. Proven ska vara genomtänkta, bedömningsanvisningarna tydliga, och skolorna måste arbeta medvetet för en likvärdig bedömning. Fortbildning för lärarna, att flera lärare bedömer tillsammans och att proven anonymiseras när så är möjligt är Skolinspektionens förslag, och de borde räcka långt om de bara tas på allvar.