Från och med 1 juli 2010 ökade det minsta antalet karensdagar för egenföretagare från en till sju. Det var en del i ett större reformpaket på sjukförsäkringsområdet som regeringen då införde. Nu kommer siffror som visar att egenföretagarna bara sjukanmäler sig hälften så ofta som för ett år sedan.
Tidigare kunde egenföretagare välja att ha bara en karensdag i sjukförsäkringen, men kunde också välja fler. Samtidigt sänktes den genomsnittliga egenföretagarens avgift till sjukförsäkringen med ungefär 1.800 kronor om året. Med de nya reglerna finns det möjlighet att välja 14, 30, 60 eller 90 karensdagar. De senaste tolv månaderna sjukskrev sig 16.000 företagare, jämfört med 31.000 under den föregående 12-månadersperioden.
Att det kommer på plats en ökad trygghet och flexibilitet för egenföretagare är önskvärt. Men i det här fallet verkar flexibiliteten ha kommit i skymundan. Det bör finnas större valfrihet, eftersom förutsättningarna ser olika ut för olika företagare. Småföretagarna borde till exempel kunna välja fler karensdagar mot en lägre avgift och färre än sju mot högre.
Det är inte bara den privata ekonomin som blir lidande vid sjukdom, då man inte kan ta ut lön. För många egenföretagare kan en smittsam virussjukdom bli en svår prövning även ekonomiskt för företaget, och många av dem skulle förmodligen välja att gå till jobbet sjuka, hellre än att förlora stora penningbelopp.
Det skulle vara sorgligt om Sverige på grund av stelbenta karensregler mister framtida företag med medarbetare som på olika sätt bidrar till både sin egen och samhällets utveckling. Det bör finnas en politisk förståelse för vikten av utveckling av företagande och företagare, speciellt med alliansregeringen vid makten.
Nu har både riksdag och regering aviserat att de vill se över och eventuellt ändra på reglerna och antalet karensdagar. Det är bra. Många av de sociala skyddsnäten som finns i dag utgår från att man är anställd. Förändringarna, steg för att öka likabehandlingen av företagare och anställda, är välkomna.
Regeringen har varit konsekvent i sin ambition att reformera det svenska sjukförsäkringssystemet. Det har varit och är fortfarande nödvändigt. Det behövs utan tvekan ytterligare insatser för att driva ner höga ohälsotal. Problemet med just karensdagar är att det inte är korttidsfrånvaro som är det stora bekymret i Sverige, utan långtidssjukskrivningar. Därför är en bortre parentes bra. Reformer som gått ut på att förtidspensionering ska vara undantag snarare än regel har också betytt mycket.
De som blir sjuka ska snabbt få behandling så att de snarast kan bli friska och återgå till arbetet. Detta bör vara grunden som sjukförsäkringar ska vila på.