EN STRIMMA ljus skymtar äntligen i försvarsfrågan. Det gäller dock att minnas att det ännu inte går att avgöra om det är en hägring eller inte. Även om det är verkligt återstår frågor om när och hur mycket.
Försvarsdebatten håller sällan i sig särskilt länge och har aldrig gett politikerna något större incitament att ändra uppfattning. Årets försvarspolitiska debatt har dock varit något alldeles extra. Det började med begreppet enveckasförsvaret och sedan dominerade försvaret den offentliga debatten i månader. När den väl klingat av kom uppgifterna om Rysslands flygövningar mot svenska mål och den svenska oförmågan att möta dem som ett nytt vedträ i brasan.
Att det har börjat hetta till är tydligt. De borgerliga partiledarna har tidigare suttit väldigt självsäkert men ser nu alltmer obekväma ut. Påskens ryska förnedring var generande, men den utdragna debatten om försvaret har även den varit viktig.
Under partiledardebatten i SVT:s Agenda (5 maj) öppnade så statsminister Fredrik Reinfeldt äntligen för höjda anslag till försvaret. Även Centerpartiledaren Annie Lööf var under debatten försiktigt positiv till att utöka försvarsbudgeten. Dagen därpå upprepades budskapet från försvarsminister Karin Enström (M) i en intervju med SVT.
Beskeden är lovande, men även om moderaternas känslor gentemot försvaret gått från att vara iskalla till ljumna är det inte tid att ropa hej än. Är det en ärlig omsvängning är den högst välkommen, men regeringen Reinfeldts facit i försvarsfrågan har hittills inte varit mycket att glädjas över. Innan de ökade anslagen kan skymtas i en budgetproposition får regeringen därför finna sig i ett fortsatt tvivel.
Att beskedet kommer från Moderaterna är dock särskilt hoppingivande. Reinfeldt är sannolikt den enda som har möjlighet att trumfa finansminister Anders Borg om denne till äventyrs skulle vara emot förslaget.
Det ökade anslaget innebär dock sannolikt ingen höjning av försvarsambitionerna. Däremot innebär det förhoppningsvis att regeringen hittat en bred överenskommelse för att lösa de underskott som försvaret kommer att råka ut för under kommande år. Bland annat materielinköp och utvecklingen av det nya Jas-planet har medfört att försvaret är underfinansierat.
Efter ett stort antal steg bakåt under många år och regeringar vore dock ett faktiskt steg framåt en välsignelse. Det handlar sannolikt främst om att betala vad det man har beställt faktiskt kostar, att se till att enveckasförsvaret kommer på plats. Gott så. Men debatten om hur försvaret bör se ut har bara börjat. Försvarsutredningen rapporterar i sommar, vilket innebär startskottet för ytterligare diskussioner.
För regeringens vidkommande kan följande ord från Winston Churchill vara värda att beakta: Det här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är kanske slutet på början.